2010 Etna Rosso (Tenuta delle Terre Nere)

Vi sparkar igång grillen, går bort till Grevie backar och spanar på backsipporna och kommer hem lagom för att lägga några skivor lammstek från Lindegrens i Sinarpsdalen på glödbädden. Köttet har marinerats med citron, olja, persilja, vitlök, rosmarin, lite socker och chilipeppar sen igår. Vi har också fixat en paj med några jordärtskockor och späd, försiktigt förvälld kirskål från trädgården.

Tenuta delle Terre Neres Etna Rosso är en kändis i den svenska bloggosfären, sedan Ingvar tog med ett ex till en sittning i Sjörröd för några år sedan och vi var överens om att nerello mascalese var något att undersöka närmre. 2010:an besitter kanske inte samma intrikata och subtilt förföriska dimensioner som 2009:an, men däremot en rättfram, charmigt lätt enkelhet som gör sig bra till eftermiddagsmaten en solig vårdag. Jordgubbssaft, doft av torkade rosor, en aning stickiga terpentinångor, fina tanniner, lätt ljusrött i glaset med antydan till brunt i kanterna. Jag gillar det och ska försöka spara resterande flaskor några år bara för skojs skull.

På SB's hemsida upptäcker jag att 2011: an är på ingång 2/5, som vanligt importerad av Ad Libitum. Den kostar nu 137 kronor, jämfört med 129 för 2010:an när den fanns att tillgå. En prisökning som får mig att fundera över om jag ska fortsätta följa Etna Rossos öden och äventyr. Konkurrensen är hård, inte minst om vi kikar över sundet på Cibi e Vinis sortiment i den prisklassen. Men på rak arm kan jag inte komma på så värst många viner som har denna svala lätthet och samtidiga pondus i anslaget. Och sådana viner bör finnas att tillgå dagar som dessa.