För några år sedan åkte jag runt i Trentino. Hemma hos ett par bekanta blev jag bjuden på speck och ett mörkt, syrligt och kumminkryddat bröd. Till maten drack vi ett vin som jag trodde var ett rosévin men som inte var det. Jag blev inte överdrivet förtjust då men av någon anledning har jag burit med mig minnet av det där icke-rosévinet. I takt med att mina smakpreferenser svängt har jag tänkt att det vore spännande att prova det där vinet igen. I somras strålade jag samman med paret som bjöd och fick tillfälle att fråga vad det var vi drack den där gången.
Det visade sig vara en schiava, även känd som vernatsch och trollinger. Druvan härstammar från sydtyrolen där den odlats sedan urminnes tider. Den förekommer även i Tyskland och i Österrike. Tyvärr gjorde jag inget stopp i Trentino eller Alto Adige i sommar och Schiava-viner av god kvalité är inte lätta att hitta utanför Sydtyrolen. Det mesta av produktionen konsumeras lokalt.
Ett vin hittade jag och det kommer från koperativet Kellerei St. Michael Eppan, ett kvalitetsinriktat koperativ som bedriver ekologisk odling. Man har 350 medlemmar, förfogar över 380 hektar och gör 2.500.000 flaskor per år. Markerna ligger på mellan 350 och 500 meter över havet. Man har tre produktlinjer, Classic Line, Cru Line och Sanct Valentin. St Magdalener är ett av basvinerna i Classic Line. Det har jästs på ståltank medan lagringen delvis har skett på stora ekfat, delvis på ståltank.
Vinet är rubinrött och helt transparent. Doften är otroligt omedelbar och charmig. Här finns inget komplicerat, svårtolkat eller djupsinningt. Det är liksom klackarna i taket direkt. Bara att bestämma sig om man vill hänga på och ha kul eller dra. Hallon, smultron och körsbär studsar omkring och vill ha upp,ärksamhet. Det hamnar utan någon större marginal på rätt sida smågodis-strecket. Bakom frukten finns en del mineraltoner och lätta mandelaromer. Jag hinner tänka på både pinot noir och beajoulais innan jag bestämmer mig för att släppa sådana tankar och istället smaka på vinet. Smaken är lika okonstlad och rättfram. Det är mjukt, bärigt och friskt. Härlig bärfrukt och en avlslutning där det dyker upp en del kryddtoner och lakrits. En oemotståndlig och mycket lättdrucken charmör.
En tanke som slog mig medan jag drack var att det här vinet skulle sitta som gjutet i Carlo Merollis sortiment. Där finns redan Istituto Agrario San Michele som också gör en schiava. Den enda jag har kunnat hitta på de skandinaviska marknaderna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar