Philippe Gimel är åter på ingång och det är väl ett skäl så gott som något att prova senaste årgången av vinet formerly known as Cuvée Oligocene och SJB 3. För den som inte stött på Gimel och Saint Jean du Barroux tidigare så handlar det om ett vin från apellationen Cotes du Ventoux i södra Rhone. Vi snackar ekologisk odling och traditionella metoder.
2006 L'Argile är en bladning på 75%Grenache, 15% syrah, 5% carignan och 5% cinsault. Skördeuttaget ligger på 20 hl/ha, 75% av druvorna har avstjälkats, 12 dagars skalkontakt och 18 månaders lagring på tank. Där har ni hårddatan som ju förstås bara berättar en liten del av storyn. Den som vill läsa mer kan titta här, här eller här
Färgen går i mörkrött med en aningen blått i kanten. Ur glaset strömmar en stor, mörk, mäktig och sammansatt doft. Det första som slår an är en grabbnäve fullmogna, svarta körsbär som efter ett tag får mig att associera till den där pralinen i Alladain-asken. Körsbärsfrukten sekonderas av olivpasta, köttsaft, multna löv, garrigue och regnvåt grusväg.
Smaken tar omgående rygg på aromerna och följer snällt efter. Vinet är mycket fylligt och kraftfullt utan att kännas tungt. Det är mycket välavvägt med perfekt balans mellan koncentration och elegans. Körsbärsfrukten är såklart i centrum men det händer massor med annat i munhålan. Syran, de finkroniga tanninerna och en lätt bitterhet från stjälkarna stramar upp och håller tillsammans med en kritighet ihop paketet. Någonstans i detta ligger 15% alkohol mycket väl inpackade.
Det här är helt klart den bästa årgången av L'Argile/Cuvée Oligocene hittills. Det är tillgängligt redan nu men kommer att utvecklas massor under ett antal år framöver. Under de senaste veckorna har jag druckit flera flaskor 2007 La Source som är helt oemotståndligt charmig just nu och enligt min mor det godaste vin hon någonsin druckit. Tyvärr slutsåld både hos producent och importör. Enstaka flaskor kan kanske hittas hos Superbest i Charlottenlund eller danske importören A Vinstouw
Låter fantastiskt! Börjar klättra på listan över de saker här i livet man vill undersöka lite närmare..Det börjar i.o.f.s. bli trångt och slagsmål om placeringarna i toppen. Jag har precis skällt på IV för alla frestelser man utsätts för...svårt att stå emot - naiv och blåögd som man är :-)
SvaraRaderaDet är fantastiskt. Jag har så långsamt börjat lära mig att man inte alltid behöver hugga på allt. Det kommer alltid nya årgångar, nya intressanta producenter o s v och man hinner inte njuta av allt. Har man den ambitionen kan man vara riktigt säker på att det skiter sig.
SvaraRaderaVälkommen åter förresten.
Faen. Det säger du till en huggorm med taipan-ambitioner.
SvaraRaderaNä, du har ju rätt såklart. Går detta att lära sig med KBT?
Det skulle ändå vara så mycket enklare om vi lärde oss uppskatta box-viner istället, antar jag?
;)
SvaraRaderaThanks so much Ingvar for posting this new review of my Argile 2006!!
SvaraRaderaMy Swedish is too poor to understand ;-)Anyway, it doesn't matter, I'm looking forward to enjoying sharing this bottle with you in May during my next Sweden tour :-)
See you and all my best.
Philippe
@Terroiristen! För en sådan problematik väger KBT-behandling alltför lätt. Det krävs en genomgripande psykoanalys. I annat fall riskerar reptilbeteendet söka sig andra uttryck...
SvaraRaderaIngvar - Det du säger låter klokt och logiskt. Vid klarsynta tillfällen så inser även jag att så är det - och måste så vara om inte annat av praktiska skäl. Men så dyker det upp en intressant post på Billigt Vin och logiken är som bortblåst...:-)
SvaraRaderaLåter ljuvligt, som vanligt. Vad hände med tungviktar-nebbiolon? Funkar KBT-behandling mot den lismande ormen: "korkskruvsångest" också tro? ;-)
SvaraRadera/Patrik
KBT-behandling fungerar bäst mot lismande landstingsadministratörer. I det här fallet var det inte så mycket korkskruvsångest som moderns hastiga uppdykande som avgjorde vinvalet. Tungviktar-nebbiolo är liksom inte hennes grej.
SvaraRaderaIngvar hyser som framgår en väl integrerad skepsis mot KBT. Jag för min del tror att exponering är en framkomlig väg. I fredags exponerade jag mig till exempel under flera minuter för köpsuget vid Bolagets nyhetshylla. Det var svårt, köpimpulsen var stark, men till slut gick jag därifrån utan något i korgen. Likadant med skruvkorksångesten - det är bara att exponera sig för den och köra skruvkorken i den ena godsaken efter den andra. Ångesten dämpas därefter lämpligast genom att ta några rejäla klunkar (fast här skulle KBT:aren förmodligen börja yra om undvikandebeteende och annat strunt - det vill säga att man undviker obehaget det inneburit att öppna flaskan genom att dricka dess innehåll).
SvaraRaderaJörgen ! Exponering kan vara både nyttigt och verksamt men det måste sättas in i ett sammanhang och bör inte göras utan en ordentlig ekologisk kontroll. Annars är ju risken stor att symptomet ersätts med något etter värre. Beträffande din "exponering" så undrar jag om det verkligen var frågan om en exponering där du bemästrade köpsuget. Det kan ju lika gärna ha handlat om att du undvek att ställas inför valet brunello eller barbaresco, bordeaux eller bourgogne. Det kan också ha handlat om att du undvek den konflikt som hade utspelats sig när du kom hem med dignande kassar. Alltså kan den berömvärda exponeringen i själva verket ha handlat om ett raffinerat undvikande.
SvaraRaderaBeträffande din andra exponering så menar jag att för att den ska kunna anses som fullödigt genomförd bör du överlämna de nyöppnade flaskorna till en grane, eller medbloggare. Det bör heller inte handla om dussinflaskor utan här gäller devisen ju bättre desto bättre. Allt för att påskynda tillfrisknandet.
Hur jag plötsligt blev niten 99 övergår mitt förstånd men nu är jag åter mig själv
SvaraRaderaIngvar - Det är väl inte så att niten_99 är ett smygande symptom för en dissociativ identitetssörning?
SvaraRadera/Patrik
Varför frågar du bara honom ???
SvaraRaderaAha - här undviker jag Billigt Vin för en liten stund och vad händer? En manual för exponeringsträning dyker upp! Men niten_99, precis som du påpekar bör man alltid göra en ekologisk kontroll innan. När det gäller korkskruvsångesten måste man därför fråga sig: är det ett tillräckligt stort problem för att jag ska vilja göra något åt det, med tanke på ansträngningen och obehaget det skulle medföra? Eller kan jag fortsätta att ha det som jag har det? I det här fallet - ställd inför valet att dra korken för att sedan lämna ifrån mig flaskorna - måste svaret på fråga 1 bli nej och på fråga 2 ja.
SvaraRaderaNär det gäller exponeringen vid nyhetshyllan är din beteendeanalys nog ganska riktig. Jag undvek obehaget att välja, att släpa samt att konfronteras med frågor och ett redan fullt skafferi. Man kan också se det så här (den lösningsfokuserade approachen): genom att inte köpa kunde jag göra en massa andra saker istället. Det är ett mer aktivt sätt att se på saken än att tala i termer av undvikande och säkerhetsbeteenden.