2009 Fornas Sauvignon, igen

Ja, visserligen är jag generellt sett mycket mer överseende och generös än min stränge bloggarkollega i den nordvästskånska provinsen. Men när det gäller 2009 Fornas Sauvignon - en av septembernyheterna - är jag snarare mer njugg i mitt omdöme. Ingvar är faktiskt ganska snäll.

Vad har jag då emot det här stackars vinet? Det är ju inget fel på det, ungefär som det inte är något fel på thai-käket på ett av dussinhaken längs Bergsgatan. Dessutom, likt thai-syltorna, billigt. Och Fornas smakar inte alls illa. Det har en trevlig tropikfruktssötma och lite pigg mineralitet, det är väl egentligen bara den besvärliga beskan i eftersmaken som jag inte riktigt kommer överens med.

Nej, problemet är att vinet inte förmår väcka mitt intresse. Det är slätstruket och ger inte det där lilla extra. Det finns en thai-restaurang på Östra Tullgatan, ett hål i väggen där de i princip har samma rätter som överallt annars - med samma ingredienser - men där det smakar mycket bättre. Innehavarna säger att det beror på att de använder bättre råvaror, och det kanske är sant. Men framför allt, inbillar jag mig, har det med inställningen att göra, viljan att göra något personligt. Medan andra syltors käk tycks baserat på en sann historia finns det här en autenticitet. Det är nog denna autenticitet jag - mina knapphändiga kunskaper till trots - söker också hos ett vin. Den saknas i Fornas.

Trots mitt tidigare utlåtande har jag ändå korkat upp en till 2008 Château Haut Mayne. Eller rättare sagt, den korkade upp sig själv under en natt i frysen. Sedan stod det väl en dag i skafferiet utan kork också. Men även i det misshandlade tillståndet är vinet från Graves mer intressant - rätt surt och vresigt men med karaktär. Och det är ju i slutändan det som avgör saken, oavsett om det rör sig om ett billigt tjut eller ett kostsamt.