2007 Domaine de Cressance Rencontres Rouge

Efter dagens barolosafari tillsammans med Patrik från Italienska viner där vi hann med att besöka fler vinimportörer än det finns nebbioloviner på mitt lokala systembolag innfann det sig ett visst sug efter något piemontesiskt tjut. På tåget hem hann jag med att mentalt avsmaka en rad läckra viner. Väl hemma blev det inte riktigt som jag tänkt mig. På diskbänken stod 2007 Rencontres Rouge från Domaine de Cressance och grinade räligt mot mig. Min lutheranska uppfostran gjorde sig påmind. Flaskan öppnades igår och innehållet lockade inte till mer än ett par glas. Frysen redan så full av såsviner att jag klarar mig året ut och man kan ju inte bara hälla ut. Dessutom är det ju bara måndag gudbevars...

Nåväl, 2007 Rencontres Rouge är ett steg upp från Myriades Rouge som gjorde ett starkt intryck häromveckan. Recontres är en Cinsault-dominerad blandning som går i en tät ungdomligt blåröd nyans. Doften är frsik och bärig med svarta och röda vinbär och en viss jordighet i doften. Här finns också ett märkligt viltdoftande inslag som jag fann alltför påträngande hos Myriades. Här ger det vinet en intressant touch och stör inte.

I munnen känns vinet friskt och slankt. Det påminner till en lite om ett okomplicerat Rhône-vin. Charmig bärfrukt, bra syra och trevligt i största allmänhet. Det händer inte så värst mycket men det animaliska inslaget ger karaktär liksom de mycket finkorniga tanninerna. Till en enkel vardagspasta var det en bra följeslagare.

Jag hade egentligen inte tänkt att blogga om vinet men när jag skurit mig en bit vällagrad sardisk getost och ätit den till ett sista glas tänkte jag om. Kombinationen var klockren där smakerna verkligen lyfte varandra. Jag påmindes om Lennart Perssons visdoms ord - Döm aldrig ut en garagerocksingel förrän du hört gitarrsolot - och tänkte att förmodligen hade han haft en del kloka saker att säga om vin också.