Solen tittar tillfälligt fram i Malmö och allt blir så mycket roligare. MSÄ beger sig till Möllans ost med instruktion att hitta något som passar till halvtorr riesling och gewürztraminer. Hon återvänder med en bit cabrales (grönmögelost från norra Spanien), caciottona (italiensk getost) och en kittost från Alsace. Ja, och så en marmelad på äpplen och valnötter samt en läcker korv med karljohanssvamp försås. Och surdegsbröd från Vendels. Sen är det bara att hugga in.2006 Emrich-Schönleber Monzinger Frühlingsplätzchen Riesling Spätlese har inte bara ett namn långt som en följetong. Hade jag varit litterär till min läggning hade jag också kunnat skriva en liten novell om dess gyllene lyster i glaset, dess doft, dess smak, dess lekfulla livlighet. Nu får jag nöja mig med att konstatera att vinet har den absolut rätta doften av smarrig halvtorr riesling: fet och högoktanig, ananassöt och syrlig om vartannat. Smaken går i samma stil, med en markerad syra som gör att sötman inte tar överhanden. Ett vin i bra balans, som skiner ikapp med solen. Särskilt till getosten passar det utmärkt. En krämigare, lite fränare fransk blåmögelost hade kanske varit en lite bättre följeslagare men den spanska rackaren är inte heller fel. MSÄ, annars skeptisk till halvtorra varianter, nickar gillande. Alkoholhalten på 9,5 % är behaglig så här mitt på dagen.
Vår gäst G, visar det sig, har släkt in der nahe von Nahe (om man nu kan säga så). Han menar att det är ett lite bortglömt område i skuggan av de mer välkända distrikten, vilket gör att vinerna därifrån fortfarande ligger i ett bra prisläge. Emrich-Schönleber är absolut en producent att lägga på minnet.
Till kittosten prövar vi ett annat vin från 2006, nämligen Lunare Gewürztraminer från Alto Adige-kooperativet Cantina Terlan. Till osten var vinet helt OK, men jag håller med Ingvar om att det inte lever upp till vad man kunde förvänta sig. Jag kan uppskatta den lätt grumligt pissgula färgen och den sötblommiga doften. Påminner om en del av de citrusfruktiga brottar-ales vi ibland gått igång på här på bloggen. Här finns också något som förebådar en sjysst syra. Tyvärr finns den inte kvar när man smakar. Här är det sötma och bränd eldighet för hela slanten. Alkoholprocenten rakar iväg till 14,5 % och det märks. Det bränner i halsen, det är inte angenämt efter en första munfull. Tung i huvudet blir man också.
Att bara ha Lunare att sniffa på för att sedan hälla ut det är lite att ta i. Den person jag numera helst vänder mig till på Hansakompagniet (inte E) har tidigare lovat ta tillbaka resterande flaskor. Han tyckte inte heller Lunare var någon höjdare och menade att livet är för kort för att dricka tråkigt vin. Undrar var han kan ha fått det ifrån?
PS. Solen var bara på en väldigt kort visit. Nu regnar det.
Det är lite skumt med Lunare. Jag har gillat de Alto Adige-gewuzer jag har provat. Brukar vara läckert aromatiska och med bra syra. Här känns det som om de tagit i förmycket. Finns det en enklare variant från Terlan kan den mycket väl passa min smak bättre.
SvaraRadera