Det är så klart inte bara bloggarna som gör "årets bästa"-listor vid den här tiden. Det påminns jag om när jag skummar förbi en DN-artikel av Bengt-Göran Kronstam. Här refereras en omröstning som gjorts bland landets vinkritiker för tidningen Allt Om Vin (det framgår inte vilka kritiker som deltagit).
Artikeln har rubriken Här hittar du årets bästa viner. Det är förstås ljug, precis som alla andra listor som påstår sig vara det bästa av någonting är det. Det är alltid ett subjektivt urval. Urvalet här är dessutom begränsat till vad som finns att tillgå i Systembolagets sortiment. Ändå gillar Räknetrissen inom mig förstås sådana här uppställningar.
Listan innehåller inga överraskningar, det är i stort sett samma viner år från år. Förhoppningsvis är det för att de håller jämn och hög kvalitet, i sämsta fall är det för att kritikerna ger dem bra betyg av gammal vana eller slentrian.
Roligast är kategorin nykomlingar. Här påminns jag om ett vitt och ett rött jag länge tänkt prova:
2295 Mâcon-Villages Chardonnay, en bourgogne som knockade kritikerna av stolarna när den lanserades och som enbart kostar 79 kronor, samt 6010 Allegrini Valpolicella Superiore som i stort sett hade samma effekt på recensenterna. 99 kronor kostar det och påminner om att det var länge sedan Billigt Vin på allvar botaniserade just i denna trevliga priskategori.
I alla fall påminns jag om en del viner som jag ofta tänker att jag borde ha i gömmorna att ta till som pålitliga alternativ när fantasin tryter. Av de vita tänker jag framför allt på 6406 Tahbilk Marsanne , 2775 Gobelsburger Grüner Veltliner och 5588 Petit Chablis Domaine Sainte Claire. Det sistnämnda tycks dessutom ha sänkts i pris från 105 till 99 kronor.
Ett rött som verkar ha prissänkts några kronor är 29002 Allesverloren Shiraz, som även det finns med i 99-kronorsligan nu. Brukar alltid vara trevligt, även om det av hävd är tinta baroccan som är min favorit (den finns inte med på listan, i alla fall inte i Kronstams tabell vilken i och för sig kan vara ett urval. Vissa år har han dessutom - i kraft av sin självutnämnda titel som rikslikare? - mer utgått från sina egna placeringar än den samlade kritikerkårens). 12507 Vila Santa har däremot gått upp till 105 och 7306 Pio Cesare Langhe Nebbiolo har höjts snabbt från 99 till 119 kronor. Det gör en skillnad. 2560 Periquita Reserva för 79 kronor är däremot ett vin att hamstra, om det i den aktuella årgången 2005 är lika bra som den tidigare, liksom det skulle vara kul att se hur 7126 Montepulciano d'Abruzzo Bianchi skulle klara sig till en pizza nuförtiden. 61 riksdaler känns inte som en oöverkomlig investering.
Som synes är det framför allt billiga viner som kommer med, vilket definitivt måste innebära att den för så många i bloggosfären förhatliga prisvärdesfaktorn finns med i spelet. Jag tycker det finns en vits med att diskutera pris och prisvärde. För de allra flesta är det en faktor som vägs in vid köpet av ett vin. Bara en lite del av vindrickarna kan alls avvara så mycket pengar som merparten av det som finns på bloggarnas bästa-listor kostar, ens för att en gång smaka det. För att inte tala om de merkostnader i form av tid och pengar det skulle innebära att beställa hem det via nätet eller resa dit där det finns för att köpa det.
Det betyder inte att bloggarnas listor är ointressanta för andra än den ytterst trånga egna kretsen. Eller så är det så det är, och då får det väl vara så. I alla fall bidrar de - nå, kanske inte själva listorna men det idoga smakande och noterande som ligger till grund för dem - till att för den intresserade vidga vyerna, och kanske för en stund släppa just fokuset på priset och se till andra kvaliteter. Och till att man får upp ögonen för vinvärlden utanför Systembolagets sortiment, som kanske är bra men som inte kan göra anspråk på att härbärgera "årets bästa viner" alla kategorier.
Här är förresten ett vin jag saknar både i kritiker-listan och i en senare Kronstam-artikel som ger tips om snorbilliga viner till den som drabbats av ekonomiskt krank blekhet efter helgerna: 2077 Copertino Rosso, nu i årgång 2003. För 69 spänn får man ett vin på i huvudsak negroamaro som doftar läder och smakar körsbär och russin, bränt och kryddigt. Helt överraskande skojigt och personligt till det priset. Inte ett spår trendigt eller nydanande, tvärtom helt bonnigt och ur led med tiden. Från stövelns klack. Den i de apuliska nejderna allestädes närvarande Barbro Cuaccero tycks ha ett ord med i laget.
Ingen har vad jag sett bloggat om Copertino. Den provade flaskan var en gåva. Jag hade aldrig själv kommit på att köpa den.
Kul att se lite viner som inte tar död på ens budget...annars bloggas det väldigt mycket om viner som man bara kan sitta och ha våta drömmar om...
SvaraRaderaProvad förresten Mâcon Villages i fredags och det var en riktigt trevlig upplevlse. Jag sticker ut hakan och fyndstämplar ;)
PS. Vin(gligt) har visst provat Copertino:n
http://vingligt.webblogg.se/category/budget-eller-lyx.html
Vård o Vin! En fyndstämpling från ditt håll måste ju genast undersökas närmre :)
SvaraRaderaHuvudanledningen till att jag hatar prisvärdesbedömningar är att det inte är nå'n annan som ska - eller ens kan - bedöma vad jag tycker är prisvärt!
SvaraRaderaKayaker ! Prisvärdhetsbegreppet har blivit hårt sågat i bloggsvängen. Jag tror att det delvis handlar om ett slags begreppsförvirring och att det ibalnd framhålls som ett slags neutralt eller objektivt begrepp. Lika lita som att jag eller någon annan kan tala om för dig vad som är ett bra, eller dåligt, vin går det ju att tala om om vad som är prisvärt för dig.
SvaraRaderaFör att något överhuvudtaget ska vara prisvärt för en individ så måste ju individen först och främst vara intresserad av att köpa den aktuella typen av produkt. För den genuint vinintresserade är inte ett extremt billigt vin av låg kvalité intressant. Då faller prisvärdheten som köpargument. Samma sak när det gäller viner i den andra änden av prisskalan. Kostar ett vin mer än jag har råd/kan tänka mig att betala spelar det ingen roll hur bra det är.
Vad som däremot är betydligt mer intressant är förhållandet pris - kvalité. Det är åtminstone en aspekt som jag brukar väga in när jag bestämmer mig för att köpa det ena eller andra vinet.
Att sedan annonserna i svenska vintidningar upprepar FYND!!!, Mer än prisvärt och BÄSTA KÖP!! ad nauseum är trist och torftigt.
@Kayaker: självklart är det till syvende og sidst jag som måste avgöra - är jag nöjd med att ha betalat si eller så mycket för vinet jag har i mitt glas? Eftersom jag då varken har råd eller tid att dricka mig genom all världens viner tycker jag det är praktiskt att andra gör en del av jobbet, och då handlar det mer om att - ungefär som när det gäller filmer eller skivor - hitta några recensenter som jag av erfarenhet vet hissar o dissar samma saker som jag.
SvaraRaderaJag är inte särskilt självständig i min smak, men har mitt i livet lyckats bli aningen mer kompis med detta faktum.
Sen är det väl också så, i alla fall för min del, att man lägger sig i ett prismässigt segment som känns bekvämt. Ibland tänjer man sig över denna gräns och gränsen tenderar hela tiden att förflyttas uppåt. Det innebär att jag sållar bort information om viner under en viss prisnivå, sen spelar det ingen roll om de fyndstämplas (därför har jag t ex inte lagt märke till Copertino).
jaja, ett jädra tjat om priser o det är jag själv som startat det. Visst vore det skönt om man slapp ta hänsyn men sådan ser inte plånboken ut.
En sak är i alla fall säker: om jag ser reklam för ett vin o de basunerar ut FYND!! ska det mycket till för att jag ska köpa det.
"annars bloggas det väldigt mycket om viner som man bara kan sitta och ha våta drömmar om... "
SvaraRaderaPrecis, man kan bara "sitta och drömma" om viner som kostar 300-400 spänn. Men man kan ha en ny Volvo, renovera köket, åka till Thailand, åka på skidsemester, äga båt etc etc.
Inse att det handlar om prioriteringar.
Anonym! För oss lyckligt lottade - en försvinnande del av mänskligheten - som käftar mot varandra här handlar det kanske om prioriteringar. För övriga handlar det om nödvändigheter: bröd och hyra eller dyrare viner?
SvaraRadera-Anonym: Visst handlar det bara om prioriteringar. Skillnaden mot de exempel du räknar upp är dock att det är gemensamma utgifter för ett hushåll. I mitt fall är det jag som är vinintresserad och pengarna till vin kommer därför från en relativt liten egen "månadspeng"...så även om jag bara prioriterat vin (vilket jag naturligtvis inte gör) så skulle jag fortfarande inte komma i närheten av de kvantiteter av dyrgripar som många bloggar konsumerar.
SvaraRadera...så tills gladare tider anländer får jag hålla mig till mina våta drömmar.
Utgifter i ett hushåll?
SvaraRaderaProva att inte äga bil så ska ni se vilka viner man har råd att dricka. Dessutom sparar man på miljön.
Det handlar om vad man tycker är viktigast. Är stora vinupplevelser viktigare än att åka till Thailand (som hundratusentals svenskar gör varje år) så är valet enkelt.
Jörgen, den här diskussionen handlar väl om de som skriver här och inte om barnen i Afrika?
Anonym ! Visst har du en poäng i att det handlar om att prioritera och funder över vad som är viktigt för en. Väljer jag att till exempel avstå från att äga en bil så kan jag dricka avsevärt bättre viner. Många sådana relativt stora poster i hushållsbudgeten tar man som givna och ser inte att man faktiskt har ett val.
SvaraRaderaJag lever dock i en familj och vill inte låta mina prioriteringar inskränka övriga familjens möjligheter i alltför stor utsträckning. Jag tror att bourgognen skulle tappa något och få en lite fadd eftersmak om det var barnens vinterkläder eller familjens sommarsemester som fått stå tillbaka.
Jag lider heller inte nämvärt av att ha en rätt begränsad vinbudget. Jag behöver inte alltid dricka dyrt för att få en bra vinupplevelse. Tror nog också att det hjälper mig att bibehålla en viss ödmjukhet inför de viner jag dricker