2006 Falesco Oro

En av de bästa vinböcker jag läst är Lawrence Osbornes The Accidental Connoisseur. Det allra roligaste, men inte nödvändigtvis det mest läsvärda, är det där Osborne tillsammans med en vän besöker vinhuset Falesco.

Falesco ligger precis på gränsen mellan Lazio och Umbrien och har vingårdar i båda regionerna. Man har 50 hektar egna marker och köper in druvor från mer än 150 odlare. Ett sätt att beskriva Falescos niche av marknaden är att de gör viner med premiumsmak till priset av ett vardagsvin. Mycket ekfat och frukt, lite karaktär är ett annat sätt att uttrycka det på. Osborne, som gillar terroirviner, driver med den stackars representanten som inte förstår att han blir tagen på en åktur, och häller i sig så mycket vin han kan. Inte snällt, ingen god smak och ingen god journalistik men så fruktansvärt roligt.

Efter en tröttande inköpsresa till Danmark kommer jag hem vrålhunrig och fullastad med vin men möts av ett tomt kylskåp. The story of my life. En snabb inspektion av resurserna resulterar i en pasta med speck, vitlök, parmesan och valnötter. Till en så karaktärslös måltid borde det väl fungera med ett karaktärslöst vin.

Jag korkar upp en flaska av vad som i Danmarks snabbköp marknadsförs som ett av Falescos prestigevin, Superbest ständiga tilbuds-vin 2006 Falesco Oro. Vinet finns märkligt nog inte presenterat på företagets hemsida och inte heller med i Veronelli-guiden trots att flera andra av Falescos viner finns med. Förmodligen ett vin gjort för exportmarknaden.

Vinet är mörkrött, nästan lila i färgen. Doften ger till en början inte mycket alls ifrån sig. Sedan kommer det bärig sötma, körsbär och fatvanilj. Smaken är medelfyllig med mer söta bär, lite kaffe, mjuka tanniner och för låg syra. Ett rödvin som borde passa en som inte gillar rödvin. Utslätat, trist, slappt och karaktärslöst. Usch. Allt är inte guld som glimmar 99DKK hos Superbest.