2008 Renato Ratti Colombè

Dolcetto skulle lätt kunna bli en vurm och Renato Rattis Colombè i junisläppet verkar ha förutsättningar att ge mitt intresse en ny skjuts.

Doften är åt det blyga hållet, sommarens röda bärsafter med en dragning åt crème de cassis. Första smakprovet bjuder på en helt överraskande och överväldigande syrlighet: det här vinet tycks knappt ha hunnit ner i flaskan än. Oborstat framfusigt, vresigt och surt som klarbär man inte kan tåla sig att vänta på tills de är riktigt mogna.

När det gäller klarbär brukar inte den första surchocken avskräcka mig från att fortsätta stoppa i mig - syrligheten är uppfriskande i sommarvärmen och bakom den finns en liten gäckande sötma som jag gärna letar efter i bär efter bär. Just så är det också med Colombè, här finns något lockande som gör att jag inte kan avfärda vinet.

Jag tar en liten smak de närmaste dagarna och det blir bara bättre, återigen som klarbären om man ger sig till tåls och låter dem mogna. Då blir syrligheten mer avslipad, frukten framträder mer nyanserat.

Jodå, vurmen för dolcetto håller i sig och att lägga på en dryg selma för Colombè i förhållande till 2008 Dolcetto d'Alba Vigna la Costa är en klok investering. Men allra mest grämer det mig att jag inte blev färdig att hamstra några fler av 2007 Conterno Fantino Dolcetto d'Alba Bricco Bastia, som jag lyckades få en försmak för här, innan den sögs från hyllorna. Istället får jag väl lägga undan några Colombè för att undersöka om det mognar lika saftigt behagligt som klarbären brukar göra.