Esping och Trisse på exkursion - Klinec i Goriška Brda del 2

I familjen Klinec, med säte i Medana, är det nu storebror Aleks som står för vinproduktionen. Dagen efter vår djupdykning i husets kokkonst och vinvarianter tar han med oss på en liten tur till källaren. Vi vet det inte när vi följer honom nedför trapporna, men Aleks är kanske den mest lågmälde vigneron vi kommer att stöta på under färden.

Först kommer vi till ett större degustationsrum, som numera också används till danskurser för traktens vinodlare. Alex ser mycket förnöjd ut när han nämner detta, och man kan livligt föreställa sig dessa kvällar med nyttig fysisk aktivitet, uppsluppen samvaro och, utan tvekan, gott om gott vin.

Aleks berättar också att det varje år anordnas konst- och poesifestivaler i byn och att Klinecs gård är centrum för arrangemangen. De inbjudna konstnärerna håller till i det här rummet och skapar sina verk, som sedan ställs ut här och på en del av de andra vingårdarna i byn. Idén att göra något med vin o kultur föddes 1996. Först var tanken att det bara skulle vara yngre poeter på poesifestivalen som hålls varje år i september, men på senare tid har man bjudit in lite bredare. Sist var Lars Gustafsson en uppskattad gäst här. Hr Gustafsson, säger Aleks, är ju som vi vet en stark kandidat till Nobelpriset i litteratur, och vi undrar i vårt stilla sinne vem som gett honom det intrycket - kanske Hr Gustafsson själv?

Aleks är tredje generationen vinmakare efter far och farfar. Efter den jugoslaviska tiden, då allt vin levererades i tunnor till det statliga kooperativet, har Klinec kunnat buteljera sitt vin under eget namn sedan 1994. På 6 hektar får man ut runt 20 000 flaskor per år, varav cirka 30 % exporteras till Italien. Man har också en liten export till Tyskland, och hoppas nu på några nya marknader: New York och Finland. Sverige är fortfarande okänt territorium för Klinecs viner.

Aleks gör sitt vin på naturlig väg, det vill säga odlar ekologiskt och tillsätter inte jäst. Vinet spontanjäser i stora betongcisterner, innan det pressas och läggs på tunnor ett år eller mer. Macerationen sker delvis tillsammans med skalet, 4-14 dagar beroende på druvsort och kvalitet på druvorna. Undantaget är den lokala druvan verduc, som macereras med sitt skal hela jästiden.

Tunnorna för de vita vinerna är gjorda av acacia eller mullbärsträ, ett mer poröst trä som gynnar mikrooxidation under lagringstiden. Det ger också, menar Aleks, en mjukare ton åt vinerna än ekfaten och låter de naturliga smakerna hos vinet framträda mer. Tunnor i körsbär och ek används för de röda vinerna (t ex Quela som vi njöt av kvällen innan i restaurangen, en cuvée på cabernet sauvignon, cabernet franc och merlot).

Efter lagringen på tunnor kommer vinet över i ståltank, där det fäller ut sig innan buteljering. Vinet filtreras inte. En liten mängd svavel tillsätts här.

Aleks filosofi är att vinet ska vara så naturligt som möjligt. Därför måste de jästsvampar som finns på druvan naturligt bevaras, och därför kan inte medel som dödar dem användas under växtperioden. Han odlar många druvvarianter och är egentligen inte så nöjd med det. Men det var hans far som planterade till exempel chardonnay och pinot grigio, och nu skulle det vara smärtsamt att dra upp femton-tjugo år gamla stockar. Men hans dröm är att någon gång i framtiden kunna koncentrera odlingarna till rebula, tokai och verduz. Problemet med de internationella druvorna är, menar Aleks, att de inte är anpassade efter de lokala förutsättningarna. Detta blir särskilt tydligt i årgångar med lite sämre förutsättningar. De inhemska druvorna levererar alltid bra viner. Aleks berättar hur man häromåret fick en monsterchardonnay med över 15 % alkohol och för låg syra.

Grappan då? Jo, det är pappa Klinec som sysslar med den, Aleks har inte tid till det. Ett familjeföretag i ordets rätta bemärkelse, alltså. Grappan är kanske inte lika raffinerad som vinerna men vi uppskattade den rustika och jordnära stilen.

Medana













Det finns alltid något att göra i vingården.
Kanske inte alltid till tonårssonens förtjusning.