Tillnyktring

Jag har just anlänt hem efter ett drygt dygn på Italienska, tyska och danska tåg. I vanlig ordning med ett tungt bagage. Under knappa två veckor i Italien genomgick jag en tillnyktring. Inte så att jag inte drack någon alkohol. Tillnyktringsprocessen handlade mer om vilka viner som dracks och hur de dracks. Jag tror att bloggandet i sig själv och bloggkollegors lyriska beskrivningar ibland triggat mig att köpa, prova och skriva om viner som jag defintivt valt bort för ett drygt år sedan. En process som i viss mån lett till att åtminstone jag hamnat en bit ifrån det fokus som jag ursprungligen tänkt mig för bloggen.

Resan inleddes i och för sig med en utsvävning och ett kort stopp hos Stefan Jensen (Winewise, Winebrokers och Terroiristen) som ordnade en liten julprovning på lagret. Bland de mera minnesvärda vinerna som provades var en 2001 Barbaresco från producenten Lani. En traditionellt producerad nebbiolo lagrad på botti. Fortfarande ung, med rejäla tanniner men redan nu ett vin som suttit som en smäck till en långputtrad ragu med papardelle. Vinet, eller rättare sagt vinerna som stal denna showen var också de från Piemonte. Två torra, mousserande och en söt passito-variant av Erbaluce di Caluso, en druva som odlats i århundraden i en avgränsad del av Piemonte.

Efter stoppet i Köpenhamn blev vinerna mindre spektakulära men inte upplevelserna. Under ett par timmars stopp i Trentos centro storico hann jag med en halvflaska riktigt fin Muller-Thurgau från Val di Cembra. Ett enkelt men mycket aromatiskt vitt vin. Svårslaget på en uteservering med 10 grader i skuggan och betydligt flera i solen. Just då kändes det som perfektion.

Till julmiddagens pärlhöna kom resans största överraskning. Ett franskt vin, en 05:a från Bergerac, ett för mig helt obekant område. Ett enkelt vin men väldigt bra, väldigt mycket Bordeaux och en perfekt match till pärlhöna med polenta.

I övrigt blev det mycket vardags-barbera, dolcetto, raboso och chianti tillsammans med dagliga prosecco-aperitifer. Enkla viner men alltid valda med omsorg och kunskap om vinernas egenskaper. Många riktigt fina mat-vin kombinationer. På hemvägen ett nytt stopp i Trento och denna gången ett par glas lokalt producerad Pinot Nero. Fin frukt, bra syra ett mycket trevligt vin.

Jag förde en diskussion under ett besök med en vän på en enoteca där vi provade några olika raboso-viner. Han menade att vinpressen och många vinintresserade lägger för stort fokus på ikon-viner. Självklart är det spännande att få prova en riktigt bra Barolo från en stor producent, en spektakulär supertoskanare eller något annat kult-vin. Men sa vännen det är ju inte sådana viner vi ska dricka dagligdags, då tappar vi ju perspektivet och förmågan att uppskatta dem för det de är. Konsten är att hitta bra, personliga och gedigna viner som är kul att dricka fastän de inte kostar skjortan.