Nebbiolo på Nörrebro

Stefan Jensen serverar 1995 Giacomo Fenocchio Barolo Bussia Riserva

Efter genomgången av Sellas sortiment fortsatte eftermiddagen med piemontesiska godbitar ur Winewise och Winebrokers sortiment. Mest nebbiolo men inte enbart. Som en liten munrensare inleddes andra halvlek med en 2007 Arneis från Emanuele Rolfo. Ett mycket trevligt litet vitt vin. Fina aromer av päron, persikor och piggelin. Uppfriskande, lättsam och ämabel smak. Jag är inte särskilt väl bekant med druvan men jag kommer definitivt att se till att ha några flaskor arneis hemma för sommarens bersåsittningar.

Nästan vin var 2004 Roero, också den från Rolfo. Inte fullt så ämabelt. Vi är tillbaka till nebbiolo med lång skalkontakt och lagring på stora botti, m a o traditionellt framställd nebbiolo. Välstrukturerat vin som i nuläget är lite knutet och återhållet. Fin frukt och klassiskt ren nebbiolodoft. Första gången jag provade ett vin från Roero.

Vi fortsatte med två viner från producenten Lano, ännu en traditionell producent. Först en 2004 Barbaresco. Vinet överraskade mig med att vara förvånansvärt mjukt och tillgängligt för att vara en ung nebbiolo. Fin doft med körsbär, hallon och rosor. Fin, medelfyllig smak med bra längd. Förhållandevis mjuka tanniner.

Nu följde 2001 Barbaresco och jag mötte ett helt annat vin, en nebbiolo i trotsålderna. Inte särkilt tillgängligt utan tufft och vresigt. Intressant upplevelse men det ska definitivt ligga till sig några år.

Dagens sista producent var Giacomo Fenocchio och det bjöds på fem baroli och en barbera. Barberan var en mycket trevlig bekantskap. Ungdomlig doft med röda och blåa bär. Typisk barbera syra och bra längd. En utmärkt vardagsbarbera med traditionella förtecken som gjort för en pasta med ragu. Härpå följde 2004 Barolo, Fenocchios basbarolo. Fin doft med inslag av tjära, rosor och körsbär. Ett ungt vin men ändå öppet och tillgängligt med massor av charm. Smaken är kanske inget under av komplexitet men rättfram och sympatisk med balanserad syra. Rejält med tanniner men skulle funka helt utmärkt som matvin redan idag.

Nu var det dags för Fenocchios tre vingårdsbetecknade baroli från 2004; Cannubi, Villero och Bussia. Jag ska villigt erkänna att här gick jag fullständigt vilse och kunde inte riktigt hålla isär vinerna. Mina notat är inte bara svårtydda utan även identiska med varandra. Smaklökarna utslagna av förmycket ung nebbiolo.

Till avslutningen var det dags att skärpa till sinnena och fokusera på en stor vinupplevelse med 1995 Barolo Bussia Riserva. Vinet har en fantastisk genomskinlig tegelröd färg. Doften är härlig och här infrias alla löften som de yngre vinerna uttalat. Det finns en hel del frukt kvar. Skogsbären sekonderas av choklad, svamp och sottobosco. Smaken är medelfyllig, mycket vital med frisk syra och fortfarande rätt strama tanniner. Här finns också något som får mig att tänka på gammaldags fruktkräm gjord på torkad frukt och kokt med kanelstång Väldigt bra nu men ett vin som säkert håller ett bra tag till.

Sammanfattnings en oerhört intressant och lärorik eftermiddag som med råge infriade mina förväntningar. För den som gillar nebbiolo kan jag varmt rekommendera att gå utanför de beprövade områdena och prova några av norra Piemontes stora viner.