Februari-nytt

Ett chockartat tandläkarbesök - på grund av borrens härjningar, visst, men framför allt när jag fick räkningen i näven - får mig att inse att jag kan glömma alla utsvävningar på glasbanken för ett bra tag framåt. Inte minst gäller det nylanseringen kommande måndag.

Någonstans har jag läst att Systembolaget nu har ändrat sin "tillfälliga viner"-politik, så att det ska bli färre nyheter i större partier. Hemsidans lista tar upp 131 nya viner, som antingen släpptes 15:e januari (lyxviner från Italien, Frankrike och Sydafrika) eller som kommer den 1:e februari. Utan att ha koll på hur många viner som brukar komma känns det inte som om floden sinat till en rännil.

Prisprofilen är tydlig: det är bara 29 viner - 22% - som ligger under hundralappen, och de flesta av dem befinner sig närmre 99 än 69 kronor. 70 stycken kostar mer än 200 kronor, vilket torde göra över hälften av nyheterna ointressanta för den allra största andelen konsumenter, dryg tandläkarräkning eller ej. Systembolagets ihärdiga nyhetslansering på senare år har utan tvivel ökat temperaturen i vinbevakningen och breddat intresset för vin i landet, men frågan är om det kommer att hålla i sig om tyngdpunkten på dyringviner blir lika markant framöver.

Visst är det så att ett vin som kan köpas för 50-60 kronor på bolaget bara har gett producenten några kronor i handen i utdelning - och att vi inte kan räkna med mycket mer än massproducerade dussinviner i den priskategorin - men vi vet också att det finns mängder av bra viner därute som i systemets priskurant kan hamna i spannet mellan 80 och 120 kronor. Särskilt om vi antar att det fortfarande är en jackpot för importörer att få med sina viner i släppet och att de är måna om att pressa priset. Men kanske inväntar de en kommande avreglering av marknaden, då de kan leverera direkt till konsumenten utan att passera Systembolaget?

Nåväl. Om jag hade haft möjlighet hade jag nog passat på att sondera några udda regioner. Här finns till exempel Firebird, det första (?) vinet från Moldavien. Jag kan ha drömt, men har ett tydligt minne av att jag inte för så länge sedan träffade någon som berättade om en resa i Moldavien som bland annat inbegrep ett besök i världens mest omfattande vinkällare. Följande kan läsas i en text från mars -05 på Radio-Ekots hemsida: "Moldavien som var en stor vinproducent under sovjettiden kunde förse en kvarts miljard sovjetmedborgare med det då mycket populära moldaviska vinet. Men i takt med att produktionen avtog i början av 1990-talet och andra vinproducerande länder började nå de tidigare sovjetiska marknaderna, sjönk intresset för en av de främsta moldaviska exportprodukterna". En jätteproducent på kommunist-tiden som hamnat på dekis och som nu börjar resa sig som en Fågel Fenix ur askan? För 69 spänn måste det prövas.

Här finns också några viner från Vin de Savoie, ett område söder och sydväst om Genèvesjön. Ett rött och ett vitt, båda för 99 kronor. Kanske passande att sitta och smutta på medan man återvänder till Gräs och rötter, John Bergers berättelser om livet i en by i Haute-Savoie. Udda druvor också, mondeuse respektive Rousanne. För några år sedan fanns det ett vitt vin från Savoie - 2004 Apremont Bernard & Christophe Richel - som var väldigt trevligt att dricka. Även det från en av allt att döma lokal druva, jacquère.

Slutligen kanske man skulle satsa sina sista sekiner på Chat-en-Oeuf, en grenache/syrah från Côtes du Ventoux (Katt-på-ägg??). Den Châteauneuf som finns med i listan, Domaine Pierre Usseglio för 339 kronor, lär jag ju kunna se mig i stjärnorna efter. Men vem vet - goats do roam in villages, and when the going gets tough the tough get going.