Helgnöjen

Den gångna helgen stiftade vi bekantskap med två nya viner. Det första var en riesling från Kamptal, 2006 Hiedler Riesling Urgestein (nr 99023). Ett riktigt trevligt vin, med en doft som kanske är något flyktig men mycket angenäm i näsan. Förutom päron och citrus finns här en antydan om oljig petroleum, något som alltid ökar förväntan. Någon oljighet återfinns inte i smaken, som istället är så där krispigt österrikisk som vi vill ha den, lätt att gilla men inte insmickrande. Mineral och päron, javisst, med en liten grapefruktig beskhet som pricken över i. Dessutom hade det fått ligga i kylen hela dagen, ingen straffbar chockkylning i frysen idag. Hiedler - Bernkastel-Kueser Rosenberg: 1-0 i popularitetskampen.

Middagen var en 70-talsextravaganza: Flygande Jakob på fläskfilé, med bananer och cashewnötter och hela konkarongen. Sonen åt med god aptit. Riesling slinker ner till allt.

Söndagsmiddagen blev entrecôte med potatisgratäng, till det 2005 Lasendal Garnatxa (nr 98451) från spanska Montsant. Ett vin jag genast blir förtjust i - välkomponerat, med stor doft och smak där fatlagringen är tydlig men inte dominerande. Mer stringent än fredagens toskanare, men bakom den lite strama fasaden döljer sig en inbjudande och bärfruktig gästfrihet som får en att vilja dröja kvar i den trivsamt möblerade salongen. Har förmodligen nått sin absoluta formtopp just här och nu. Som min själs älskade uttryckte det: det smakar mer än det kostar. Och då snackar vi det tidigare priset, 79 kronor. För 63 kronor, som det kostade nu, är det bara att tacka och ta emot...

...och försöka jaga rätt på fler exemplar. Men det smög sig. När jag nådde Hansakompagniet framåt lunch på måndagen var alla återstående flaskor i landet paxade. Det fick jag reda på medan jag var där, när den serviceinriktade unge man (Joakim?) jag träffade ringde runt till alla butiker där vinet enligt hemsidan skulle finnas medan jag väntade. Ingen skugga över honom således, utan över mig som inte beställde hem några fler när jag hade chansen. Däremot fanns det några Hiedler kvar i en butik någonstans i Norrland, och min nyfunne vän jagade rätt på dem och paxade dem prompt för min räkning. Jag gick därifrån nöjd, det var i första hand rieslingen jag var nällad på. I dessa tider - vad är väl ett älgpass med jaktlaget mot spänningen i att nedlägga ett sådant byte?

PS. När jag letar efter den svenske importören av Celler de Capcanes' viner - det är de som gör Lasendal, eller gjorde för jag hittar inte vinet bland produkterna på hemsidan - stöter jag på en länk till en oskyr blogg som tidigare provat vinet. Nämen - det är ju Billigt Vin! Och det är jag som druckit det! Då (8/12 -07) gillade jag det inte alls:

" /.../ vi kom på kant med varandra från början. Stickig doft och omotiverat bränt och strävt mot gommen, ofärdigt tyckte jag. Efter hand blommade det ut lite i näsan och munnen, men min skepsis fanns kvar. Till en kalvkotlett med ugnsbakade rotfrukter skulle jag kunna tänka mig att ge det en ny chans, särskilt om det hamnar på utförsäljningslistan."

Och där är vi nu, knappt ett år senare. Den där rekommendationen om matmatchning jag ger mig själv där ska jag försöka komma ihåg till den ynka flaska jag har kvar på lager.