syrahflumm

I fredags var jag på syrah/shiraz-provning i munskänkarnas regi. Sex tunga vinare och Mikael Mölstad som föredragshållare. Mölstad, mannen bakom En Värld Av Vin och ett av de tunga namnen i den svenska vinbranschen. hade mycket att säga. Om sig själv och om sina olika projekt men var relativt fåordig när det gällde vinerna. Synd, för jag tror att Mölstad hade kunnat vara intressant att lyssna på.Nu handlade det i och för sig om viner som talade för sig själv men jag är rätt trött på föredragshållare vars favoritämne är just föredragshållaren. Nog om detta och över till vinerna.

Sex viner provades halvblint, d v s deltagarna visste vilka vinerna var men inte i vilken ordning de serverades. Ett rätt kul och lärorikt sätt att prova vin på. Jag har alltid extremt svårt att hinna med, är ovan att prova på detta sättet och känner mig alltid lite stressad. När vinerna dessutom är ett par klasser bättre än vad jag är van vid blir det en slags sensorisk överbelastning som bidrar till förvirringen. Gränserna suddas ut och det blir nästan omöjligt att skilja det ena från det andra.Förhoppningsvis ger övning färdighet

Vinerna som provades var
2005 Hermitage Marquise de la Tourette
2003 Côte-Rôtie Brune et Blonde
2003 Qupé Alisos Vineyard Syrah
2001 Stellenzicht Syrah
2004 St Hallett Old Block Shiraz
2004 Rust en Vrede Shiraz

Deltagarna fick till uppgift att identifiera de båda fransoserna. Det ena franska gick väldigt lätt att hitta, Guigals 2003 Cote-Rotie Brune et Blonde. Redan vid den första sniffen stack vinet ut som en sårig tumme. Rätt bokstavligt faktiskt. Åtminstone fanns det kött, blod och inälvor i doften. Inte så tilltalande men fascinerande. Hur kan något gjort av frukt dofta så köttigt ? Efter en tid i glaset blev dofterna mer inbjudande. Rökt kött, piptobak, körsbär. Riktigt gott och vinet fick mig att tappa intresset för de övriga. Varför sitta sniffa på det näst bästa ? Nej, bättre då att smaka på detta. Fruktmättat, fylligt och ett riktigt lång slut. Såhär ska syrah tydligen smaka. Jag är helt såld och associationerna rusar runt i blåbärssnåren för att i nästa stund ta sig upp i körsbärsträden innan de långsamt försvinner i ett litet pepprigt rökmoln. Wow.

Efter den rundan har jag inte så mycket att säga om de övriga vinerna, bara lite korta stödord. St Hallet Old Block Shiraz fick mig att tänka på blåbärspaj och vaniljsås. Mer kraft än finess och inte alls i min smak.

Hermitagen var förvånansvärt snäll och nedtonad och försvann lite i mängden. Föregående vins raka motsats. Jag gillade den fina bärfrukten, hallon och körsbär men fann lite väl mycket ek. Trots den invändningen skulle jag gärna prova vinet igen i ett annat sammanhang. Jag placerade vinet i Sydafrika

Nästa vin, 2003 Qupé Alisos Vineyard Shiraz, skickade mig helt fel. Jag tippade att detta vin var Hermitagen. Betydligt stramare än de amerikanska syrah-viner jag provat tidigare. Kraftfullt, riktigt fin bärfrukt och sansad fatbehandling. För mig var det provningens näst bästa vin och jag gissade att detta var Hermitage-vinet

2004 Rust en Vrede Shiraz var också en positiv överraskning med fin kryddighet och rökighet som signum.

Här någonstans tog anteckningarna slut, maten kom in och med den kvällens matvin 2007 Porcupine Ridge Syrah. En populär sydafrikan som Kronstam enligt Mölstad beskrivit som "överdesignad". Just precis då, i ett mycket snabbt övergående ögonblick av absolut klarhet och insikt, förstod jag vad Kronstam menat med sitt omdöme. I detta vinet fanns precis allt på rätt ställe och det fick mig att längta efter lite kaos och oordning.