Espings dator har för tillfället kraschat, men här är ändå en rapport från fronten. Posten måste fram!
Det är inte särskilt ofta jag öppnar en rioja nuförtiden. Kombinationen vanilj och dill känns allt mindre lockande. En gång i tiden var det rioja som fick mig att känna mig som vinkännare, det var liksom inte så mycket att ta fel på. Nu har tiderna förändrats och det finns både traditionell och modern rioja. Inget får vara enkelt längre och så snabbt min kunskap åldras.
Marques de Cacera tillhör modernisterna och vid en blindprovning hade jag inte placerat detta vinet på den iberiska halvön. Förmodligen inte någon annan stans heller.
Det är ett rätt ljust rött och genomskinligt vin i glaset. Doften är rätt trevlig med jordgubbar, gräddkola och lite kryddpeppar. Smaken drar åt samma håll. Medelfylligt, mjuka tanniner och hyggligt lång smak. Trevligt och lättdrucket. Inget att klaga på men heller inget att yvas över. Bra och korrekt men lite väl opersonligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar