I går gick Göteborgsvarvet av stapeln. Det gick förvånansvärt lätt att ta sig runt banan, förmodligen för att mitt tempo var måttligt. Nu tog rundan en halvtimme längre än vad den gjorde förra gången och sluttiden var exakt den dubbla jämfört med segrarens tid. Jag vill inte tänka på hur stor tidsdifferensen kommer att bli nästa gång om jag låter det löpa lika lång tid mellan detta och nästa lopp som det var mellan mitt första och andra. Det var tjugo år sedan sist. Nåväl, i linje med vad jag läst om idrottspsykologi skaffade jag mig i god tid innan loppet en målbild att plocka fram när det tog emot. Jag visualiserade mig själv sittandes nyduschad på The Rover med en pint från Dugges Ale&Portterbryggeri framför mig.
Tyvärr blev tiden knapp, vi skulle äta inna hemfärd och mitt sällskap var inte sugen på pubmat. Vi styrde stegen mot Andra Långgatan och hittade en anständig indisk restaurang bara ett stenkast från The Rover. Mellan beställning av mat och sereveringen tog jag några snabba och spänstiga löpsteg och vips så var jag på the Rover. Tyvärr fanns det denna dag inte någon IPA från Dugges men väl Dugges 100:e brygden, en imperial stout med mycket av det mesta. Det måste ha varir rejält god för den rann ner i ett tempo som inte ens Sylvester Kimeli hade kunnat matcha. Jag ville ha en IPA också och den enda som fanns var Twisted Thistle från skotska Belhaven Brewery. Den visade sig vara precis vad jag behövde. En något ljusare och lättare IPA än genomsnittet med suverän beska och frisk, läskande smak. Även denna rann ned i slutspurtstempo och mina intryck ska kanske inte tolkas som några slutgiltiga omdömen. Jag återkommer gärna både till the Rover, Dugges och Twisted Thistle. Jag hann precis tillbaka till indiern innan min vindaloo bars fram. Sedan infann sig ett slags dåsighet som faktiskt fortfarande känns av.
Esping! Vilken tur att du hade ork kvar för den viktiga spurten till The Rover - det verkar ha varit en betydligt mer angenäm upplevelse än det där Göteborgsvarvet. Nej, allvrligt talat: en beundransvärd insats, både själva loppet och att du hann hälla i dig två pints medan vindaloo tillagades.
SvaraRaderaTrisse ! Jag är benägen att till viss del hålla med om att dena ena upplevelsen var mera angenäm än den andra. Samtidigt vill jag nog ändå hävda att det uppstod något slags synergi där helheten faktiskt blev mer än summan av delarna. När det gäller den sammantagna prestationen så får handlade det i rätt stor utsträckning om fokus och motivation
SvaraRadera