Kvällen gestaltade sig inte riktigt som planerat. Som vanligt. Mina tanke var att lättnadens suck över att julledigheten infunnit sig skulle vara tungt rödvinsmättad. Så blev det alltså inte. Istället tog jag vid där Trisse slutade för att fira en vit jul.
St Peter's Winter Ale visade sig vara en ytterst trevlig bekantskap. Denna ale är mycket mörk, nästan svart i färgen. Håller man glaset mot ljuset så anar man en rödaktig ton. Ur glaset strömmar en doft av brun farin och nybakat vörtbröd. Ljuvligt men ändå inget mot vad som kommer. Smaken inleds med kaffe, choklad och kanske lite apelsinskal. Därpå följer en behaglig sötma som balanseras av avslutningens bitterhet. Fantastiskt gott. Om det var smaken, de 6.5% alkohol eller någon icke angiven ingredient vet jag inte men jag kände mig nästan snäll när flaskan var tom. Snacka om julöl. Årets hittills bästa. Den enda kvarvarande flaskan får imorgon sällskap av flera. Mitt givna val till brunkålen och det småvarma. Möjligt även till fruktkakan och gottebordet.
Esping! Om du nästan känner dig snäll efter att ha druckit denna ale måste det i sanning vara en undergörande dryck. När jag gick på julledighet glömde jag mitt öllager - däribland en St Peters - på jobbet. Enligt systemets hemsida finns det 2 flaskor i Orsa, som vi passerar på vägn till Härjedalen, men jag lär väl inte kunna lägga vantarna på dem. Attans
SvaraRadera