Representation

Livet är fyllt av plikter, vissa mera tyngande än andra. Gårdagen innehöll representationsmiddag, en av de delar av arbetet som jag har lättast att förlika mig med . Kvällen inleddes med ett besök på Dunkers kulturhus, den utställning som vernissage-lejonet Trisse besökte och rapporterade om den 23/11. "En flugskit i Kosmos" är på ett plan en fantastisk utställning om Klippan-popens glansdagar. På ett annat plan berättar utställningen om förutsättningar för att få kreativitet och konstruktiva krafter att växa. Bör inte missas.

Representerandet fortsatte på Bishop's Arms som gjort en rejäl uppryckning vad gäller fatöls-utbudet. Tyvärr ingen Bad Elf på fat men väl Mysingen Midvinterbrygd från Nynäshamn samt Oppigårds Winterale och Smithy Ale. Valet föll på den hyggligt tempererade Mysingen som är årets hittills bästa julöl och verkligen smakar jul. Lätt rostade malttoner, bränt socker,kaffe och kryddor i smaken. Jag hittade kanel, kardemumma och en aningen pomerans. Lite som en blandning av ale och porter förstärkt med julens smaker Given på julbordet, skulle kanske till och med fungera till den engelska fruktkakan

Middag åts på en av Helsingborgs kulinariska institutioner, La Petite. I dryga 30 år har Jean Louis Marchandise och hans personal serverat Helsingborgarna rustik fransk mat lagad med utmärkta råvaror men utan krusiduller. Lokalen har sett likdan ut så länge jag kan minnas och har nu uppnått ett slags patinerad charm. Murrigt och trist tycker kanske någon, ombonat och inbjudande tycker jag.

Menyn är föredömligt kort. En handfull förrätter (varav tre är soppor), några fisk- och några kötträtter. För mig kom valet att stå mellan anka och lamm. Det blev lammet som fick göra den gratinerade löksoppan sällskap. En perfekt rosastekt filé sekonderades av provensalsk grönsaksröra och en gräddstinn och vitlöksmättad potatisgratäng. Enkelt, jordnära och alldeles fantastiskt gott. Köttet var supermört och bland det bästa lamm jag ätit.

Så var det vinet. La Petites vinlista är också den kortfattad och som sig bör nästan till 100% fransk. Vi bestämde oss för att följa krögarens rekommendation och drack 2004 Domaine Lafran-Veyrolles. Ett typiskt sydfranskt vin, fylligt, god bärfrukt och tydliga men sammetslena tanniner. Lite väl ungt kanske, till en början något slutet men det öppnade sig efter en tid i glaset.Urgott och perfekt till maten.

Vi lämnade La Petite mätta och synnerligen väl till mods. Det finns på tok för få restauranger som La Petite där bra råvaror och gott handlag får spela huvudrollen. Inte så märkvärdigt kanske, bara märkvärdigt gott och väldigt, väldigt trevligt. Min enda invändning är att vinet hade förtjänat en rejäl karaff och lite bättre glas.