Fin middag i Vemdalsskalet

I mellandagarna firades svärföräldrarnas 40-åriga bröllopsdag. Det imponerar och tarvar förstås bubbel. Befinner man sig i Vemdalen – och har glömt att göra en beställning hos ombudet Ekbergs Fiskeriaffär dagen innan – får man pallra sig iväg till Sveg och Systembolaget där. Det är ungefär sex mil enkel resa, inte som att smita bort till Triangeln om andan faller på. Härjedalingarna bör ha utvecklat olika färdigheter: framförhållning, eller egenproduktion. Det finns enligt vissa efterforskningar två systembutiker i landskapet, den i Sveg och så en i Funäsdalen.

Svegs Systembolag har gammal hederlig betjäning över disk. Fördomen säger att kunderna mest inhandlar starkbärs och vodka, och visst fanns här ett inslag av fåordiga män i Helly Hansen-tröja och gröna jägarbrallor. Men också de som sökte flaskor där ”korken far ur halsen” inför nyåret. Utbudet av champagne var inte överväldigande, men här fanns Gula Änkan, Pol Roger och några till. Nu valde vi en tillfällig nyhet, 99191 Laherte Frères Brut Tradition. Väl tillbaka på Vemdalsskalet fick buteljen kyla ner sig en stund i snön utanför sovrumsfönstret innan det var dags för en välgångsskål. Det var ett festligt tillfälle och champagnen skämde det inte, även om den inte på något sätt var märkvärdig. Enkelt, spetsigt citrusfruktigt och med inte särskilt mycket i eftersmaken var vinet en småtrevlig upptakt till kvällens fortsatta äventyr, men knappast något jag kommer att återvända till.

Middagen intogs på Hildings Krog, som vi nådde efter en halkig promenad nerför backen vår stuga låg i. Ställets vinlista var komponerad med en viss omsorg, vilket var en trevlig överraskning. Vi startade med att ta in ett par flaskor Bernhard Ott Am Berg Grüner Veltiner 2006. Ungdomligt och friskt, med mycket krusbär, mineral och grape i doften. Smaken hängde på i samma stil, med en liten bitter touch på slutet som gjorde sig bra ihop med min förrätt - kallrökt röding med dillcrème och fäboknäcke. Även de som valde löjrommen verkade nöjda.

Till huvudrätt blev det ren i olika varianter, rostbiff och kamfilé med tillbehör som rotfruktskaka och kroppkakor på sötpotatis och rökt renkött. Överhuvudtaget vällagad mat som anspelade på lokala råvaror, enkla rätter som uppdaterats utan att det blev ansträngt eller fånigt. Ambitiöst snarare än pretentiöst. Till köttet drack vi ett vin från Piemonte, Reverdito Barbera d’Alba 2004. Ett sällskapligt och medelfylligt vin, som inte tog fokus från maten men umgicks väl med den. Ganska nyansrikt med fruktiga toner av körsbär och moreller, med lite kärvhet i eftersmaken och en syra som lättade upp. Producenten, Michele Reverdito, har en vingård i byn Rivalta i närheten av La Morra i Barolo. Tydligen har han bara gjort vin sedan 2000, men verkar kunna sina saker. Han har flera viner i Systemets beställningssortiment, varav denna barbera d'alba är det enklaste. Så här yppar sig ett tillfälle att göra som Esping rekommenderar, att pröva vinerna från ett område eller en producent "nerifrån och upp".

Innan vi bröt taffeln för att dra vidare till Högfjällshotellets pianobar beordrade svärfar in jög, vilket resulterade i en stunds intressant palaver med den lokalt förankrade servitrisen innan det kom in kaffe och vodka till bordet. Jag ville gärna ha honung till - honungajög har alltid varit min preferens - och till slut kom det in en sån där plastflaska med rinnande acaciahonumg. Det var på inget vis att jämföra med den hårda skogs- eller rapshonung som fordomdags producerades i Vantingetrakten. Men man kan inte få allt här i världen.