Början och bakgrund
"Vi drog igång verksamheten 2008 när vi köpte gården. Jag, Francesca, är utbildad enolog och arbetade som anställd bl a på Sardinen innan vi startade Tunia för sju år sedan. Chiara är ekonom och arbetade tidigare inom banksektorn i Milano. Hennes huvudansvar är att sköta den kommersiella sidan med ekonomi, kommunikation och marknadsföring. Min bror Andrea är också involverad och hjälper med det finansiella. Han bor dock inte på gården och är inte direkt involverad i det dagliga arbetet. Vi har dessutom två anställda som arbetar i vingården
Vi hade en klar idé redan när vi började. Vi visste att vi ville göra saker ordentligt. För oss betyder det att produktionen måste vara hållbar. Vi arbetar ekologiskt sedan starten. Det betyder också att hålla en hög och jämn kvalité, att vara noggrann i allt. Jag studerade vid lantbruksuniversitetet i Pisa och har fortfarande ett samarbete med dem. Det är viktigt att värna om både tradition och utveckling.
Vi visste också från början att vi ville till trakten runt Arezzo och det gick faktiskt rätt lätt att hitta det vi letade efter. Gården är på 15 ha. !1 ha planterades 1970 med sangiovese, trebbiano, vermentino, colorino och canaiolo. 4 ha planterades bara några år innan vi köpte. Där odlas bara cabernet sauvignon. Vingårdarna var i princip övergivna när vi tog över och det krävdes rätt mycket jobb för att få det i bra skick. Markerna ligger på c a 300 m ö h.
Källararbete
Jag vill göra naturliga viner och den enda tillsatsen vi använder är en liten mängd svavel vid buteljeringen. Lagringen sker på stora 25-hektolitersfat och på ståltank. För många innebär ordet naturlig att man också undviker all ny teknologi. Så tänker inte jag utan vi använder oss t ex av cryomaceration för vårt vita vin. Vi filtrerar också våra viner lätt. Jag tycker inte att termen "naturlig" ska användas för att ursäkta defekter hos vinet. För mig handlar naturligt vin om att göra ett så bra vin som möjligt utan att tilsätta något.
Transparens är också viktigt. Jag är helt öppen med vad jag gör och inte gör och välkomnar besökare.
Chianti
Vi har rätt att klassificera vår sangiovese som Chianti men har valt att inte göra det. Vi följer det traditionella sättet att göra vin på med en del colorino och canaiolo i blandningen. Trots att vi odlar cabernet sauvignon så bestämde vi oss direkt för att vinifiera den separat. Cabernet är en dominerande druva och även en liten del kan göra att smaken tar över. Jag är inte säker på att Chianti-konsortiet skulle godkänna vårt traditionella vin.
Chianti är idag heller inget bra varumärke. Åtminstone inte för ett ungt, nytt företag utan en lång tradition att falla tillbaka på. Mycket modern Chianti är anpassad för den amerikanska marknaden, innehåller internationella druvor och lagras på ek. Vi tror inte riktigt att vårt vin är vad kunden väntar sig när man köper en chianti. Därför valde vi att klassificera vinet som IGT
Vinerna
Vi gör fyra viner men har i nuläget bara tre på marknaden. Vi gör också lite olivolja och även små mängder grappa.
Chiarofiore är vår vita vin, eller snarare orangea. Det är gjort på 70% trebbiano och 30% vermentino. Trebbianon är av en gammal variant som ger små, tjockskaliga druvor som blir nästan rosa när de mognar. Skördar man när den är riktigt mogen ger den rätt låg syra. Vi har därför valt att arbeta på ett lite speciellt sätt. I augusti skördar vi en del trebbiano innan den är ordentligt mogen och den delen vinifieras utan skalkontakt. I mitten av september skördas vermentinon. Mot slutet av september skördar vi perfekt mogen trebbiano och sedan i oktober/november avslutar vi med botrytiserad trebbiano. De skördarna får alla en månads skalkontakt. Vinet lagras ett år på ståltank och vi gör 8 - 10.000 flaskor per år.
Chiassobuio är sangiovese med en liten del colorino och canaiolo från 45-åriga stockar. Här gör vi bara en skörd, vingården är planterad så. Det finns många olika kloner av sangiovese i vingården vilket är en fördel. Här är ambitionen att låta sangiovese komma till uttryck. Vinet lagras till hälften på 25-hl botti och till hälften på ståltank i cirka ett år. Sedan får vinet minst ett år på flaska innan det börjar säljas
Cantomoro är vårt "internationella" vin och den nu aktuella årgången är vår första. 100% cabernet sauvignon från unga stockar. Vingården planterades 2005. Det är en lågavkastande klon med väldigt små bär. Vi får c a 500 gram druvor per planta. Även här lagrar vi på en blandning av stora ekfat och ståltank. Cantomoro lagras ett år längre än Chiassobuio.
Vårt vin santo har ännu inte börjat säljas utan första årgången ligger fortfarande på caratello. Vi får se när det blir färdigt.
Mina intryck.
2012 Chiarofiore var det första av Tunias viner jag provade. Djupt guld gult i färgen. Fascinerande doft med gul frukt, lite oxidativa drag, mineraler, botrytis och honung. Fyllig smak med lite sötma som balanseras av frisk syra. Tydliga mineraltoner och tanniner som ger struktur. Verkligen spännande vin i en helt egen stil. Under kvällen dricker vi det till älgwallenbergare med sötsyrliga tillbehör och det fungerar väldigt bra.
Det har av någon anledning aldrig riktigt klickat mellan mig och sangiovese. 2010 Chiassobuio gillar jag dock rätt rejält. Körsbär, balsamico, kryddor, frisk syra och balanserade tanniner. Håller säkert för ytterligare lagring men passar min smak perfekt just nu.
2009 Cantomoro må vara Tunias internationella vin men det smakar otvetydigt Toskana. Visst finns här en del typiska cabernet-drag men vinet är elegant och återhållsamt. Doft med diskret svartavinbärston, viss gräsighet. Frisk syra, mineraler och distinkta tanniner.
Jag ser verkligen fram emot att få följa Tunias fortsatta utveckling. Riktigt kul att vara med från början. Vinerna importeras till Danmark av Cibi&Vini
Intressant läsning!
SvaraRaderaVi fick en "complimentary bottle" 2009 Chiassobuio i somras men upplevde den som väldigt tung, varm & rustik - som att årgången slagit igenom fullt ut utan förmildrande omständigheter som gamla stockar, hög höjd eller svalare nätter.
Gissar att 2010 kan vara en helt annan femma.
Ja, jag håller med. Provade 09:an i somras och gillade inte. Då föll jag enbart för Chiarofiore
SvaraRaderaEn intressant och djuplodande bloggpost.
SvaraRaderaIngen press Ingvar, men visst har jag väntat på detta och visst hoppas jag på fler