2009 Karanika Xinomavro

Mark Twain lär ha sagt att "History never repeats itself but is does rhyme". Jag tänker att det kan vara på ett liknande sätt när det gäller traditionella, ursprungstypiska och hantverksmässigt framställda viner. Terroir upprepar sig inte, men den rimmar.

Min tanke är att poängen, eller åtminstone en av poängerna, med  terroir är att det ger mångfald och variation. Variationen är på ett tema som jag tror mig om att börja känna igen. Det var en provning av några grekiska viner som fick mig att börja tänka i dessa banor. Vinerna jag provade kändes både unika och välbekanta. De talade så att säga inte grekiska med mig. Språket gick att förstå även om det talades dialekt. Ikväll öppnade jag ytterligare en grekisk flaska, ett vin som fick mig att gå ifrån att vara försiktigt nyfiken till entusiastisk.

Karanika är en rätt ny egendom. Den drivs sedan några år tillbaka av det holländska paret Laurens Hartman och Anette van Kampen. De slog sig ner i Amyndeo i norra Grekland. Deras 4.5 ha är belägna på 650 meters höjd. Vinstockarna är mellan 30 och 100 år gamla. Laurens Hartmans ambition var från början att göra xinomavro som den en gång gjordes. Ekologisk odling, naturjäst, lång maceration och ofiltrerat. 2009 lär ha varit en svår årgång och förmodligen en stor utmaning för den relativt oerfarne Hartman. Jag som saknar referensramar när det gäller xinomavro kan bara konstatera att vinet i glaset är fantastiskt. Varken mer eller mindre.

Doften är inte särskilt fruktig. Nypon och balsamiska ångor är det första intrycket, lite rensande Vick-inhalator. Smaken bjuder på den där perfekta kombinationen av lätthet och kraft. Lite av att dansa som en fjäril och sticka som ett bi. Lite nyponsötma och balsamvinäger. Hög, frisk syra och rejält med finkorniga tanniner.

Den som bekänner sig till gospeln enligt Etna eller den nordpiemontesiska nebbiolotrosbekännelsen och vill lämna det monoteistiska, look no further.

Karanikas viner importeras till Danmark av Oinofilia. Kostade 150 DKK hos Vinocultura och kan möjligen hittas hos Terroiristen