2009 Dario Princic Bianco Trebez

Visst är det kul att snacka vin med andra vinskallar. Men det kan vara minst lika utvecklande att prata vin med någon som inte är inne i vinvärlden, någon som ännu inte utvecklat språket och referensramarna men inte heller fördomarna, begränsningarna och låsningarna. En kollega berättade för mig att hon inte gillade "tjocke-viner". Jag kunde ju naturligtvis inte säkert veta vad hon menade men meddelade i förtroende att det gjorde inte jag heller. Gillade tjocke-viner alltså. Och det tror jag verkligen att jag inte gör. Åtminstone inte de viner jag själv associerar till begreppet. Jag har fått en nytt begrepp att använda när jag tänker kring viner jag provat. Kanske inte så användbart i kommunikation med andra men definitivt i det inre arbetet.

Häromveckan blev jag ombedd att föreslå ett vin som var "kontemplativt men med busiga inslag". Jag tyckte det lät som något som verkligen skulle kunna gilla. Jag har fortfarande inte landat i mitt sökande men har kul när jag provar mig fram. Jag tog hjälp av kollegorna i alternativvinsakademin och fick svar som pekade i väldigt olika riktningar. Ett par ledamöter föreslog bubbel, petillant naturel eller högklassig prosecco och en annan kom med en politiskt inkorrekt pignolo från Bressan. Ett intressant förslag var Bianco Trebez från Dario Princic. Mina egna funderingar krestsade kring en högklassig dolcetto med några år på nacken, t ex Giuseppe Rinaldis 07:a.

Jag tror det kan vara bra att närma sig sådant man är intresserad av från lite olika perspektiv. Det är utvecklande, kan få en att tänka i nya banor och ge nya infallsvinklar. Jag håller det inte för troligt att jag druckit 2009 Bianco Trebez till sillbord om jag inte fått den där frågan om ett kontemplativt vin med busiga inslag.

2009 Bianco Trebez är en blandning av sauvignon blanc, chardonnay och pinot grigio. De två förstnämnda druvorna har haft 18 dagars skalkontakt, den sistnämnda 7 dagar. Vinet har djup färg mellan orange och kopparröd. Doften är stor och mäktig i en helt egen stil. Här finns förvisso typiska orangevinsmarkörer som de lite oxidativa, sherryliknande dragen, aprikos, gul frukt och cognac,  och den rika mineralitet som kännetecknar vinerna från Oslavia men det är annat som tar den mesta uppmärksamheten. Bianco Trebez bjuder på väldigt mycket aromer som för tankarna till ett rött vin och kanske allra mest till någon högklassig traditionalist från Piemonte.  En doft det är lätt att förlora sig i. Smaken bjuder på samma djup och komplexitet. Frisk syra, lätta men närvarande tanniner som tillsammans med mineralerna ger tandköttet en skön lättmassage.

Om du någon gång få för dig att dricka vin till sillbordet så har jag svårt att tänka mig något bättre alternativ. Fungerar utmärkt till currysill med äpple och spjälkar fett och möter sälta till en Christansö-sild med rå lök och kapris och har inga som helst problem att samspråka med Janssons frestelse.

Kontemplativt ? Det måste man säga. Med maturekupan i handen, bekvämt tillbakalutad i fåtöljen behöver jag inga ytterligare distraktioner utan låter tankarna vandra lite som de vill. Ett sniff och en klunk så tar associationerna ny fart.

Busigt ? Tja, det här är ju  definitivt ett vin som utmanar, leker med våra uppfattningar om hur ett vin gjort på gröna druvor ska se ut, dofta, smaka och uppföra sig. Samtidigt får jag nog erkänna att det faktum att jag har ett av Dario Princic viner i glaset gör mig lite andaktsfull och kanske inte fullt mottaglig för de busiga aspekterna.

Piu Rosso provade också rätt nyligen och jag besökte producenten i somras. Finns att köpa hos danska Hvirvelvin/Manfreds, privatimport via Winetrade eller från tyska Orange Wines.

Har någon några tankar om eller förslag på kontemplativa viner  med busiga inslag tar jag gärna emot ytterligare tips.