Ibland händer det att en vin träffar mig direkt. Att det går direkt till hjärtat utan att ta omvägen över hjärnan. Inget som behöver förstås, tolkas eller analyseras utan en direkt fullträff mitt i lustcentrat. Senast det hände var på Vin, kvinnor och... Fabio-provningen i höstas. Vinet var 2009 Ferrucio Carlotto Lagrein di Ora in Ora. Den kvällen provade jag flera andra viner men det var denna lagrein jag drack (OK det slank väl ner något glas av Occhipintis Il Frappato och Dalzocchios pinot också. Men inte många). Sedan dess har jag inte återvänt till vinet. Förrän nu. Jag måste erkänna att det är med en viss nervositet jag närmar mig vinet. Risken för en besvikelse är uppenbar.
Vinet är tätt och mörkt lila, nästan svart i färgen. Det räcker med ett par sniff för att all oro ska lägga sig. Här finns allt på plats. Och som jag sagt så många gånger förr. Det är inte bara aromerna i sig utan det handlar ännu mer om hur de förmedlas. Här finns intensiv mörk bärfrukt, lakrits, läder och mineraler som blandas med animaliska stråk och kryddor. Helheten är omedelbart tilltalande och charmerande men med djup och skärpa. Smaken är frisk med supervital, polpös och saftig frukt. Lustfyllt och livsbejakande. Kraftfull, rejäl och rustik smak. Frisk syra som lyfter och tanniner som stramar upp och ger struktur. Härligt vin och dessvärre slutsålt hos Cibi&Vini.
Det verkar för övrigt som man ska hänga på låset om man ska försäkra sig om några flaskor från Ferruccio Carlotto. Han håller till i Alto Adige, någon mil söder om Bolzano i byn Ora. Tillsammans med dottern Michela, utbildad enolog har han en hektar med lagrein och en och en halv med pinot nero.
Man tillämpar ekologisk odling och producerar cirka 20.000 flaskor per år. Pinot Nero-marken ligger på den berömda Mazzón-kullen och druvan verkar vara Michela Carlottos stora passion. Hon har skrivit en bok om Pinot Nero tillsammans med Peter Dipoli och den som är slängd i italienska kan lyssna på henne här.
2010 Ferruccio Carlotto Pinot Nero Filari di Mazzón är ett betydligt mera cerebralt vin. Inte lika omedelbart utan ett vin som kräver lite mer tid och eftertanke. Vinet är klarrött och helt transparant. Här finns klassiska pinot-kryddor och mosiga jordgubbar, järniga mineraltoner och undervegetation. Lätt, förföriskt och mycket elegant. Smaken är frisk, slank, spänstig och skenbart lätt. Här finns massor av
rymd där de olika komponenterna kan visa upp sig. Skogshallon och jordgubbar i en första våg, sedan lite medicinalörter, rönnbär, lakrits och blodapelsin. Uppfriskande syra och förvånansvärt distinkta tanniner. Väldigt druvtypiskt, väldigt ursprungstypiskt och väldigt gott.
Finns hos Cibi&Vini för 198 DKK. I morse fanns det 24 flaskor kvar...
Oh, det lyder simpelthen herligt, Ingvar! Jeg holdt selv meget af Carlottos Mazzon (08), især husker jeg duften som fænomenal. Jeg nåede desværre ikke lagreinen, håber på nye årgange på Torvegade.
SvaraRaderaVH Niels
Låter suveränt. Härligt med ett vin som träffar så direkt, utan att behöva analyseras sönder och samman. Tror mer och mer på att vara lyhörd för den känslan. Noterat och listat som något att utsätta sig för i en snar framtid.. /Tryggve
SvaraRaderaNiels! Det var dina entusiastiska lagrein-skriverier som gjorde att Carlottos tolkning kom med på Vin, kvinnor o Fabio-provningen.
SvaraRaderaTryggve! Har du inte fullt upp med fransoser f n ?
Jo, men ibland så sneglar vi lite över staketet på vad grannen har att erbjuda. Hade förmånen att i helgen prova vinerna från Elisabetta Foradori t.ex. Rysligt bra!
SvaraRaderaVilka av hennes viner provade du ? Jag är helt fångad av hennes amforalagrade nosiola men mindre förtjust i hennes teroldego-viner. Har dock aldrig provat något moget vin.
SvaraRaderaTräffade henne på mässan "Salon Renaissance des appellations" på Greniers St. Jean á Angers. Provade samtliga hennes viner. Dock samtliga unga, mycket unga. Nosiola 2010, fin, kan bara ana var den tar vägen. Manzoni Biaco 2011, speciell, ligger på acaciaafat, skulle vilja prova igen för att se vad jag egentligen tycker. Både Sgarzon och Morei,båda teraldego/amfora verkar grymma, men jag gillade också både "bas" Feradori och Granato 2009 + 2010. Ett år gjorde stor skillnad, eller om det mesta berodde på årgången? Båda fick massor med + i min bok.
SvaraRaderaJag tyckte att Sgarzon och Morei var för konstiga, teroldegon o granato för ekade för min smak. Gissar dock att de båda sistnämda kan bli riktigt bra med lagring. När det gäller de amforalagrade teroldegovinerna så får man väl se det som work in progress.
SvaraRaderaJag hoppas att snart få prova dem igen i lugn och ro så jag kan få lite bättre koll på dem. Detta var min första träff med Elisabetta och hennes viner, men det verkar riktigt lovande. Hoppas kunna återkomma i frågan.
SvaraRadera