Vinbloggarträff I Köpenhamn

För ett par år sedan så plöjde jag igenom det mesta av Bodil Malmstens produktion. Eller plöjde förresten, jag läste med stor behållning. I en av böckerna, jag minns inte vilken på rak arm, så berättade hon hur hon testade sin sinnesstämning genom att berätta pingvinhistorian för sig själv. Skrattade Bodil inte åt den visste hon att hon var deprimerad.

 "En gammal dam hittar en pingvin på gatan. 
Damen tar pingvinen till polisstationen och frågar vad hon ska göra med den.
"Ta den till zoo", säger tjänstgörande poliskonstapel.

En tid senare möter polisen den gamla damen tillsammans med pingvinen ute på stan. 
"Jag trodde jag sa ni skulle ta den zoo" säger poliskonstapeln.

"Det gjorde jag också", säger damen.
"Och nu ska vi gå på bio."

För min del har bloggandet gått rätt trögt ett tag och jag har funderat en del på om det är dags att packa ihop och ägna mig åt något annat. Trots allt så har varken Roagna-nebbiolo, natur-beaujolais nouveau eller Philippe Gimels La Pierre Noir fått de kreativa juicerna att rinna till i sådan omfattning att det blivit några inlägg skrivna. Jag har hellre hällt upp ett glas till och skjutit bloggandet på framtiden.

I lördags utsatte jag mig för ett garanterat utslagsgivande försök, ett sätt att ta reda på sakernas tillstånd, en variant på pingvintestet. Ett gäng skånska vinbloggare sammanstrålade för en heldag med besök hos Finn Klysner och en djupdykning i hans italienska sortiment. Därefter en Barricadiero-vertikal på Ved Stranden 10 under ledning av Fabio Simoncini. Genererar inte det ett inlägg är det dags för Billigt Vin  att boka plats på den växande vinbloggskyrkogården var min tanke.

Det gick rätt snabbt för Finn att få mig på andra tankar. Och det var inte bara hans viner som hade en uppiggande effekt. Mannen besitter en enorm kunskap och har dessutom väldigt bestämda och välformulerade åsikter som han gärna delar med sig av. Ibland lite provocerande och burdust, alltid klart och tydligt, hela tiden intressant. Finn låter sig inte imponeras av ord, superlativ, trender eller poäng. Här premieras tradition, gott hantverk och kunnande. Okunniga skribenter, naturviner, det nya nordiska köket, sommeliere-skrået, självgoda vinkonsulter och en massa andra företeelser får en släng av sleven. När kritiken mot naturviner kommer från en person som har rätt mycket som förmodligen kan kategoriseras som naturviner i sortimentet blir den lite extra intressant. Samma sak när det gäller synpunkterna på barriquefrälsta konsulter från en som representerar många producenter som använder mycket ny ek. För mig blir Finns ibland väldigt kategoriska uttalanden paradoxalt nog något som ger nyanser.

Vi provade ett drygt dussin viner under tre korta timmar. Genomgående bra viner såklart, en del som bekräftade det jag redan visste men också några riktiga ögonöppnare. Om jag någonsin trott att jag hade bra koll på "det dolda Italien" eller det Italien som ligger lite utanför allfarvägarna så fick provningen hos Finn mig att tänka om.

Här ovan har ni några av mina favoriter. Hur de smakade kan ni läsa om hos Lessrof och Italienska viner. Kvällens vita för min del blev ju precis som för de andra Mianis 2009 Tocai Buri. När det gäller de röda så överraskade Albanis 1996 Vigne della Casona stort.  Jag har druckit bra viner från Oltrepó Pavese tidigare, även sådana med några år på nacken men det här var något extra. Fortfarande i fin form med pigg syra och strama tanniner. Vinet jag köpte med mig ett par flaskor av var  inte den 2006 Gattinara från Mauro Franchino som övriga valde. Istället satsade jag mina slantar på 2007 Marcus, en bordeaux-blandning från Colli Euganei och producenten Marco Zambin. Ett vin där doften sände ut varningssignaler om att det här inte var något för mig men smaken talade ett helt annat språk. Eller kanske ändå inte. Här finns massor med mörk frukt, kryddor o lakrits som väl egentligen speglar doften väl. Jag hade dock inte väntat mig den syran och, faktiskt, balansen. En upplevelse som väckte min nyfikenhet.  Borde inte gillat den men gjorde det ändå. Återkommer med rapport

Vi korsade Köpenhamn för att ta oss till vinbaren Ved Stranden 10 och nästan provning. Där hade Fabio och Mie från Cibi e Vini dukat upp för en provning av 10 årgångar av Auroras Barricadiero, från 2001 till 2010. Om den första provningen handlade om bredd så fick vi nu en möjlighet att gå på djupet och följa Auroras topptappning från svarvitt till färg, från montepulciano-dominerad blandning till varietalvin. Vi fick en 01:a som nog befann sig på vad Carlo Merolli skulle kalla Sunset Boulevard medan en annan flaska bjöd på dansk ostbutik och tuffa tanniner. 02:an var elegant med Aurora-mått mätt och blev tillsammans med andra jämna årgångar som 04 och 06 mina och de flesta andras favorit.
07 och 08 har jag provat flera gånger tidigare och jag gillar båda, var och en på sitt sätt. Årgång 2009 är   drängigt burdus i sin framtoning men med massor av rustik charm.

Sammantaget en alldeles utmärkt trevlig heldag i Köpenhamn, med både nya bekantskaper och kära återseenden och då snackar jag inte om vinerna. Lusten att både dricka och prata vin har återvänt.
Stort tack till Finn, Fabio och Mie.