2003 Bressan Merlot

Italiensk merlot. Från ett riktigt hett år. Hur kul kan det bli ? Hur kul som helst skulle det visa sig. Åtminstone när producenten heter Fulvio Bressan... Med Bressans övriga viner så stämmer ju sällan gängse regler och normer så varför skulle de gälla i fallet merlot ?  Som Frankofilen sa i en kommentar hos Finare Vinare - "Bressan smakar väl mest Bressan"

2003 Merlot har börjat att anta en tegelröd nyans. Doften talar om lång lagring på botti med ett tydligt inslag av målarpyts. Här finns en markant örtighet, lite soya och spår av hallon/körsbär/plommon som smält samman. En riktigt trevlig och ärkeitaliensk sniff.

Och så smakar vinet förstås också. Den ungdomliga bångstyrigheten är bortslipad och vi möter ett vin som befinner sig i en perfekt fas för att drickas. Vinet är sådär självklart gott att det nästan känns fel att försöka dekonstruera upplevelsen. Balansen är perfekt med viss fruktsötma, vitaliserande syror och mjuka men tydligt närvarande tanniner. Lång eftersmak med en kryddig bitterhet i avslutningen.

Och apropå avslutning. Nu blir det ett uppehåll i bloggandet för min del. Semester. Italien. Åter i augusti. Trevlig sommar

2009 Livio Felluga Collio illivio

Livio Felluga är en av de stora pionjärerna i Friuliens moderna vinhistoria. Idag är han 98 år och har status som något av äldre statsman i området. Livio Felluga är den största enskilde markägaren i de kuperade delarna av Friulien med vingårdar i både Colli Orientale och Collio. Årsproduktionen ligger på c a 800.000 flaskor och företaget gör ett par av regionens verkliga ikonviner, vita Terre Alte och röda Sossó.


illivio är de fyra barnen Fellugas 85-årspresent till fadern. Vinet gjordes till en början på 100% pinot blanc. Idag ingår även chardonnay och picolit i blandningen som jäses och lagras på barrique. illivio är ljust guldgult i färgen med lite gröna reflexer. Doften ter sig först lite försynt och vag men blir allt mer nyanserad och komplex med lite tid i glaset. Citrus och vita blommor i ett första lager, sedan hasselnötter, örtkryddor och smörkola. Frukten blommar ut allt mer och får mer tropiska drag. Tyvärr känns fatlagringen lite väl framträdande idag. Smaken är på ett plan lite överraskande och lyckas på något sätt kombinera pondus och rondör med elegant lätthet. Aromerna går igen i smaken. Generös frukt, mineraler och honung. Lång eftersmak där ekfaten dyker upp och blir lite väl påträngande.

illivo är ett vin gjort i en stil som jag känner mig rätt främmande inför. Det är storslaget och imponerande kanske men inget kul. Det svänger inte. Det vore i och för sig spännande att får prova vinet om några år för att se vad som hänt med frukt och ek men samtidigt är det inte en frågeställning som kommer att ge mig sömnstörningar. illivio förefaller vara gjort utifrån en förlegad idé om hur ett prestigevin ska göras. Fellugas Terre Alte är ett bra mycket roligare vin på både lång och kort sikt. Det finns ju dessutom så oändligt mycket annat kul att hitta i regionen.

Livio Felluga besöktes i somras. Läs om det besöket här

2009 Giuseppe Mascarello e Figlio Langhe Nebbiolo

Mascarello är ett namn som förpliktigar och som får förväntningarna att stiga. Igår kväll drack jag Giuseppe Mascarellos 2009 Langhe Nebbiolo. Jag hoppades på rediga grejer och en traditionell nebbakick. Tji fick jag.

Redan vid upphällningen hajade jag till. Den ljust tegelröda färgen talade om ett betydligt äldre vin än en 09:a. Doften har inte någon utpräglad nebbiolokaraktär. Den känns också åldrad och lite blek. Mycket mineraler i form av krossad sten, söt torkad frukt och övermogna hallon. I munnen är vinet förhållandevis lätt och slankt. Torkade fikon och rosvatten i centrum. Syran som skulle kunna komma och styra upp smakupplevelsen dyker aldrig upp. Trist och platt. Inför maten, en gräddig pasta med karljohanssvamp, kapitulerar vinet direkt och viker ner sig. La Maggiorina får rycka in och rädda föreställningen

En märklig upplevelse. Jag hittar ingen tydlig defekt, kan det handla om en effekt av det varma året ? Jag har en flaska kvar som får kollas inom de närmaste dagarna. Danska Superbest säljer, just nu 2 flaskor för 400 DKK.

Billigt Vin tar tempen på Fri Vin 2012

Jag åkte till Fri Vin med något slags rudimentär plan för vad jag ville hinna med. En plan som höll i sådär tio meter innan jag gav upp. Därefter gick jag runt och provade planlöst. Ska jag vara riktigt ärlig så snackade jag nog mer än jag provade och njöt lika mycket av sammanhanget jag befann mig som av vinerna. Man behövde ingen termometer för att konstatera att temperaturen var hög på Fri Vin. För oss som anlände tidigt var det gott om plats, avspänd atmosfär, suveränt god mat och allmänt skön stämning.

                                                    Isabella Perego från Ar.Pe.Pe      

Ar:pe:pe, ett nytillskott i Winewise-portföljen från Valtellina i Lombardiet var en av de producenter som jag provade tidigt under dagen när sinnena var relativt ogrumlade. Jag tror inte jag hade behövt göra mig den omsorgen för vinerna från Ar.Pe.Pe hade nog nått fram till mig även i vingelstadiet. Det handlar ju om höghöjdsodlad och traditionellt vinifierad nebbiolo. Från det charmiga instegsvinet 2010 Rosso di Valtellina till den senskördade 2004 Ultimi Raggi finns en röd tråd av charm, tillgänglighet och elegans. Definitivt en boll jag kommer att springa på.

                                                  Olivier Collins & Sandra Saragoza
Champagne var något jag hade tänkt att hinna med en del av. Så blev det inte. Jag provade Olivier Collins viner och sedan blev det av någon anledning inte mer. Det berodde inte på dessa vinerna. Superfriska viner med nerviga syror och kritiga mineraler som tilltalar min mera asketiska sida.

                                                                 Sebastien Riffault
Kanske var det för att asketism och vinfestivaler inte funkar så bra ihop som jag skippade vidare champagne-excesser. Eller så var det för att Vinosapien började snacka om Loire-killen med hatt som gjorde skalmacerade sancerre. Sebastien Riffault blev hursomhelst mannen som för all framtid förändrade min syn på vad som går att åstadkomma med sauvignon blanc. Rika och maffiga viner där 2008 Sancerre Auksinis Maceration hälld från magnum var vinet som jag definitivt vill dricka mer av. Inte ett dugg typiskt eller representativt. Bara ruggigt gott.

                                                    Francois Grinand - La Vigne du perron
Jag gjorde ytterligare ett par frankofila snedsteg värda att nämna innan jag retirerade till den italienska vänsterflygeln. Francois Grinands 2010 Les Etapes har jag velat prova sedan jag kom hem med fel flaska från Skål. Här är det 100% naturlig pinot noir från Bugey som gäller. Urläckert vin som jag definitivt vill ha mer av. Bästa fransosen om du frågar mig. Jag fattar fortfarande inte hur jag kunde missa de vita vinerna från La Vigne du Perron.

                                                             Giampaolo Bea
Vänsterkanten med där huvudelen utgjordes av italienska producenter, flertalet med Winewise som dansk importör, var sanslöst imponerande. Det går inte att snacka om hög lägstanivå för det var höjpunkter över hela linjen. Paolo Bea var en must-try. Jag har provat deras båda oranga viner tidigare och de var också de som tilltalade mig mest. Även röda "instegsvinet" Montefalco Rosso på sagrantino, sangiovese och montepulciano var mycket tilltalande och direkt. Vinerna med högre andel sagrantino kräver mer lagring och kanske också ett annat sammanhang för att komma till sin rätt.

                                                     Sonia Toretta - Cascina degli Ulvivi
Cascina Degli Ulivi från Gavi på gränsen mellan Piemonte och Ligurien blev en riktig ögonöppnare för mig. Härlig cortese och en snyggt balanserad dolcetto var topparna men riktigt bra över hela linjen. Definitivt ett spår att följa upp.

                                                                  Alessandra Bera

Ett annat intressant spår var Vittoria  Bera och ett exempel på hur man hitta strålande viner även när man inte letar efter dem. Här provade jag frisk barbera, en riktigt sympatisk dolcetto och en bedårande moscato. På återseende säger jag.

                                                                 Monica Trinchero


Jag kände ett styng av besvikelse över att inte hitta någon Palmé eller bianco hos Trinchero. Fast å andra sidan, hur rimligt är det att bli besviken när man får möjlighet att prova skalmacererad piemontesisk malvasia,   en mogen och imponerande grignolino och enastående barbera av klassiskt snitt.. En verklig benchmark-producent.

                                                           Nicoletta Dicova
Mitt bland alla italienska producenter stod Nicoletta Dicova och hällde georgiska klosterviner gjorda på obskyra druvsorter. Vinerna var gjorda i kvevri med varierande grad av skalmaceration. Rena, aromatiska och förvånansvärt tillgängliga viner. Kisin och det röda vinet  Jag minns inte producentens namn men Winewise överväger import.

Fulvio Bressan var också där och visade i vanlig ordning de övriga producenterna ryggen.

Återhämtning

Förra veckan var tuff. Mycket handlade om vin men förutom Fri Vin, två provningar med Fulvio Bressan och en Danmarkstur så skulle jobbet skötas, studenter firas och ett seminarium hållas. Det tog några dagar innan vinsuget återvände. Suget handlade mer om att dricka vin än att prova, mer om att få njuta än att analysera. Bara att plocka fram två säkra kort med andra ord.

2010 Le Piane La Maggiorina provades första gången redan i november. Då upplevde jag vinet som påfallande friskt. Nu, ett drygt halvår senare, har det sansat sig och ter sig mer i balans. Vinet är huvudsakligen gjort på nebbiolo och croatina med några skvättar vespolina och uva rara. Pigg och vital doft som påminner om körsbärsdominerad blandsaft. Lätt, tilltalande kryddighet och tydliga mineraltoner.
Vinet kan bäst beskrivas som lättdrucket. Charmig frukt, frisk syra och lätta tanniner. Inte på något sätt slätstruket, bara direkt, ärligt och omedelbart tilltalande. Inget tjafs, inga djupsinnigheter. Minst lika kul som de hypade naturbeajoulaiserna men till halva priset.
Finns hos Winewise för 119 DKK.

2006 Querecchio Brunello di Montalcino tar inte många sekunder att falla för. Ett par sniff så vet man att man är hemma. Det här är verkligen  sangiovese av klass med körsbär, örter och dyra kryddor. Första klunken är verkligen instant pleasure. Perfekt balans mellan frukt, syra och torra tanniner. Så snyggt, så elegant och så gott.
Rhonarna, Italienska Viner och Vinintresserad har provat och gillat. Carlo Merolli säljer för 139 DKK vid köp av ett sexpack i Danmark, 160 MUK vid leverans till Sverige..

2009 Degrassi Bomarchese Malvazija Istarska & 2006 Degrassi Terre Rosse Refosco

Härförleden läste jag en artikel där vår gamle bekant Primoz Lavrencic förde fram idén att Collio/Goriska Brda, Carso/Kras och Istrien borde gå samman och marknadsföra sig som en sammanhållen, gränsöverskridande vinregion. Idén är ju såklart god och det finns många gemensamma nämnare även om det inte är svårt att inse vilka producenter som har mest att vinna på en sådan satsning. Jag har hygglig koll på de italienska och en del av den slovenska producenterna. Kroatiska Istrien är däremot ett för mig relativt outforskat område. Därför var det riktigt kul när hörde av sig och erbjöd mig att prova några av deras viner. Jag valde två inhemska varianter, en vit malvazija istarska och en röd refosco, båda från producenten Degrassi.

2009 Bomarchese Malvazija Istarska är halmgult med lite gröna inslag. Vinet är extremt aromatiskt men ändå fiskt. De domnerande inslagen är gröna äpplen, päron och vita blommor. Somrigt och väldoftande men efter en stund blir det för mycket tuttifrutti och piggelin över det hela. Doften får mig att fundera över om producenten valt något slags aromjäst för att förstärka aromatiken. Smaken är frisk och lätt med fin syra. Äppel- och päronaromerna går igen och kompletteras med en del mineraltoner. I avslutningen tar det där artificiella draget över igen. På något sätt känns det här som ett vin (och kanske en producent) som vill lite för mycket. Jag tror det hade kunnat bli bättre med lite mer återhållsamhet. Vinet finns i beställnintgssortimente och kostar 192 kr vilket känns som lite i häftigaste laget.


2006 Terre Rosse Refosco är ett vin betydligt mer i min smak. Vinet är helt rubinrött och transparent till skillnad från många andra refosco/teran-viner jag provat. Doften känns också ovanligt dämpad och nedtonad vilket gissningsvis har något med vinets ålder att göra. Först känner jag tydliga stalltoner och jord. Sedan tittar det fram surkörsbär, mandel och järn. Personligt och intressant.

I munnen känns vinet verkligen piggt och vitalt. Vinet känns relativt lätt men smaken har hög intensitet God körsbärsfrukt och syror med riktigt sting gör det här till ett matvin av rang. Behagliga tanniner och läcker eftersmak med järn och körsbär. Om det ligger något fett och inte alltför kryddstarkt på grillen är detta vinet att dricka till. Funkar fint till kallskuret. Kostar 215 kr och finns även detta i beställningssortimentet.

2010 Nino Barraco Catarratto

"L'idea aziendale non è quella di un vino "perfetto", ma di un vino riconoscibile per la sua personalità, in cui le note dissonanti partecipano prepotentemente alla caratterizzazione dello stesso. Per raggiungere tale obiettivo si evita accuratamente l'omologazione apportata dall'intervento di tecnici, affidandosi alla complessità e variabilità della natura."

L'artigiano del vino Nino Barraco.

Här kan vi tala om transparens. Ovanstående citat är hämtat från Nino Barracos hemsida. Texten talar om att företagets bärande idé inte är att producera ett perfekt vin utan att framhäva den komplexitet och variation som naturen erbjuder. En hållning som tilltalar mig.

Nino Barraco håller till i trakten av Marsala, så långt västerut på Sicilien man kan komma. Produktionen är mycket liten, c a 15.000 flaskor om året fördelat på tre vita och tre röda viner. Tillvägagångssättet är det samma över hela med längden på macerationstiden som enda skillnad. De vita får 4 dagars skalkontakt, de röda 13 - 15 dagar. Spontanjäsning, minimalt med svavel och jäsning på stål.

2010 Cataratto är djupt guldgult i färgen. Det här är ett vin som behöver mycket luft för att komma till sin rätt. Några timmar på karaff öppnar upp för en intressant doft. Fortfarande lite återhållsam men ändå aromatisk. Doften domineras av citrus och lätt blommig parfym. I bakgrunden finns kryddtoner och mineraler. Vinet har en aningens oljig textur. Det är helt torrt och har mycket frisk syra. Smak av citrus och äpplen. Mineraler och lätta sherrytoner i avslutningen.

Ett riktigt sympatiskt och användbart vin. Inte minst om det landar en bit tonfisk på grillen. Cibi&Vini säljer för 145 DKK.

Läs gärna vad Gout tycker om vinet.