En alkoholrelaterad sak som hände i Berlin var att jag spillde mojito över datorns styrplatta, vilket gjorde den obrukbar (datorn alltså, mojiton fortsatte funka).
En annan sak var att jag upptäckte Hefe Weissbier dunkel, särskilt Weihenstephans fann jag smaklig. En törstsläckare väl i klass med den ljusare varianten.
Den tredje saken var att vi kom förbi Mövenpicks vinaffär på Leipziger Straße. Kanske inte det sexigaste stället att handla sin riesling, men sortimentet verkade bra, priserna var konkurrenskraftiga (5-7 Euro billigare än KaDeWe för de direkt jämförbara vinerna) och personalen vänlig. Tack till G för tipset!
Hexamer Schlossböckelheimer In den Felsen 2009:er Riesling Trocken kommer från unge Harald Hexamer i Nahe (här en post om honom från BeVine's Blog, här är producentens hemsida). Efter en stund i glaset, när temperaturen stigit till kanske 12 grader, kom vinet loss alldeles förträffligt och uppvisade en ren, syradriven mineralitet. Vid första smaken tyckte jag det var för blommigt och kantrade åt det halvtorra, sötfruktiga hållet, men det stagade alltså snart upp sig och blev en god följeslagare till havsabborre i gräddig kantarellsås. (9,50 för denna basriesling, inget att klaga på.)
Mitt första intryck kan ha att göra med att jag gått direkt över från Heinz Schmitt 2009 Riesling Trocken Qualitätswein. Mosel och mycket mer petroleum i tanken. Härlig doftutväxling, också här en ren syra, en upplyftande friskhet. Omedelbart gillande från min sida. Svårt att kora en favorit - det fina är att det behöver man ju inte göra! Måhända är Hexamer något mer matvänlig medan Schmitt passar bättre för en stund på balkongen - men nu drack vi det senare till kräftor och västerbottenpaj och det var ingen som hade några invändningar. (8,50 hos Mövenpick).
En annan av Heinz Schmitts skapelser har vi här.
Egentligen hade båda de där purunga rieslingarna fungerat som aperitif. Men just denna kväll, ett försenat firande av MSÄ's bemärkelsedag, var det skumpa som gällde. Och inte vilken som helst: K hade av en händelse ramlat på Françoise Bedels Origin' Elle, som lanserades i våras. En riktigt festlig bekantskap. "Torr, nyanserad, mycket frisk smak", menar SB's informationstext och det stämmer, men det är också något mer svårfångat: en sprudlande men ändå jordnära vitalitet, en slags okonstlad ursprunglighet. Finlir men inget fint i kanterna-lir. En lång, lång eftersmak på det. Biodynamiskt, måncykler, kanske nergrävda djurhorn, vem vet? Vill hursomhelst ha mer. Det finns också mer att få, på bolagen runt om i landet.
Finare Vinare har skrivit en mer utförlig post om Origin' Elle här. I kommentarerna finns en diskussion om att champagner från små odlarproducenter ofta är oxiderade och smakar som jäst äppelmust, typ. Tja. Ingen av oss som skålade i Origin' Elle denna kväll är någon champagne-afficionado. Men oavsett hur en champagne "ska" smaka gillade vi det. Visst fanns det äpplighet och en viss oxidation, men som en ingrediens i helheten utan att tippa balansen.
Ah, ett knippe goda tips. Champagnen låter lockande för den rel. ringa pengen. Och helt plötsligt kom jag på att jag har några kvar av Heinz Schmitt Longuicher Maximiner Herrenberg Riesling Spätlese 2001 i skafferiet. Måste kolla hur de mår inom en snar framtid.
SvaraRaderaJag kan relatera till 'mojitoincidenten' då hustrun nyligen druttade en kopp moscato d'Asti med ett par droppar diskmedel i sig, som skulle användas som fruktflugfångare i köket, över en dator här hemma. Kombinationen moscato d'Asti och Yes Lavendel visade sig vara lika letal för LCD-bildskärmar som för fruktflugor...
SvaraRadera/Patrik
@Herren: just den var det, ja. Har också ett exemplar kvar, det är nog dags att kolla upp den som sagt. Av Longuicher Maximiner Herrenberg hade Mövenpick 2005 Beerenauslese för 14,90 halvflaskan - ska undersökas vid tillfälle!
SvaraRaderaJag har erfarenhet av folköls inverkan på digitalkameror men inga Heinz Schmitt Longuicher Maximiner Herrenberg Riesling Spätlese 2001 i skafferiet. Jag önskar det vore tvärt om.
SvaraRaderaIngvar - Jag synar med mobiltelefon i kokande pastavatten men inte en endaste Hexamer Schlossböckelheimer In der Felsen 2009:er Riesling Trocken så långt ögat kan nå.
SvaraRadera/Patrik
@Patrik: Ajaj! Gemensamt här är ju dryckernas innehåll av socker - det där klibbigt söta verkar inte alls kompatibelt med digital teknik. De' begar igenn, som vi brukar säga. På tal om moscato d'asti hann vi också med Michele Chiarlos Anniversario - är det bekant? Adekvat till hallonsorbet vad jag minns, men sinnena var inte på helspänn så dags.
SvaraRaderaMoscato d'asti som fruktflugefångare - där har vi ett nytt användningsområde värt att prova! Diskmedlet antar jag är för att minska ytspänningen så de små liven sjunker?
@Ingvar & Patrik: både Heinz Schmitt Longuicher Maximiner Herrenberg Riesling Spätlese 2001 och Hexamer Schlossböckelheimer In der Felsen 2009:er Riesling Trocken finns på nära håll, om tillfälle ges! Samt en iPhone som råkade ligga ute i regnet en stund och definitivt har passerat sin bäst före-datum. Att skärmen var sprucken lär inte ha hjälpt upp saken.
SvaraRadera@Patrik: In den Felsen ska det vara, inte In der Felsen. Rätt ska vara rätt!
SvaraRadera