En eftermiddag hos Edi Kante

Navigatorn i min hyrda diesel-Fiat lovade att trippen från San Floriano del Collio till Duino Aurisina skulle ta en halvtimme. Den tog nästan det dubbla. Jag fick mig en rundtur på den fascinerande högplatån Carso som på något märkligt sätt påminner om en blandning av småländsk landsbygd och zonen i Tarskoskijs "Stalker". Fast med havsutsikt. Jag har varit här för några år sedan och besökt Vodopivec och fångades då helt av det gåtfulla landskapet som känns både välbekant och helt främmande. Man kan säga detsamma om vinerna, oavsett om det gäller de lokala vitovska och terrano eller när Carsos terroir fått sätta sin prägel på internationella druvor som chardonnay och sauvignon. Det smakar alltid framförallt Carso. Välbekant och främmande, alltid spännande.

Jag är på väg till den legendariske Carso-producenten Edi Kante. Jag vet på förhand att jag inte kommer att få träffa Edi Kante själv utan hans systerson Goran. Vi hamnar direkt ut i vingården. -Du måste med ut här och se hur det ser ut för att du ska förstå säger Goran och börjar berätta den fascinerande historien om Edi Kante och hans arbete.

Kante var den förste som buteljerade viner i Carso under tidigt 80-tal. Vin har alltid producerats här men mest för husbehov, till vänner och bekanta och det såldes som vino sfuso. Under 60- och 70-talet lämnade de yngre Carso för att flytta till stan för att hitta bättre försörjning än det magra lantbruket. Edi Kante ville stanna kvar och försöka hitta möjliga vägar till försörjning. Han bestämde sig för att börja producera vin.Trots flykten från landsbygden var det omöjligt att köpa vingårdar utan Kante var tvungen att anlägga nya. De stora kostnaderna för att anlägga nya vingårdar i Carso betydde att det var nödvändigt att satsa på kvalité, något annat skulle aldrig kunnat bära sig.

Det jag får se är en cirka en ha stor vingård som kostat mellan 250.00 - 300.000 euro att ställa i ordning. Tidigare var berget i dagen här. Det krävdes 1.000 lastbilslass med jord. Först ett lager med en jordtyp som är relativt vanligt förekommande i Carso och sedan ett topplager med den speciella och för Carso typiska röda jorden. För att komma åt den röda jorden, som är mycket eftertraktad måste man köpa marken där den finns och sedan transportera jorden till vingården.

Arbetet med att bygga en vinkällare var om möjligt än mer arbetskrävande. Källaren är borrad och sprängd tjugofem meter rakt ned i berget. Under det som ser ut som en rätt anspråkslös anläggning finns tre våningar för produktion och lång lagring. En helt magnifik skapelse, ytterst funktionell och vacker som ett konstverk. Edi Kante verkar vara den sortens person som ser svårigheter och umbäranden som sporrande utmaningar. Utmaningar som sätter fart på kreativiteten. I stort såväl som i smått.

Produktionen är givetvis helt ekologisk. En liten mängd svavel används vid buteljeringen men that's it. Däreomt använder Kante små ekfat för lagring och han macererar inte sina viner som grannen Zidarich gör. Han provade under några år men har nu lämnat den metoden. Här är det klassiskt vinmakande som gäller.

Goran plockar fram ett gäng flaskor, bröd, lokala ostar och charketurier. Provningen kan börja. Vi inleder med två mousserande. NV KK Rosé Brut gjort på 100% Pinot Nero. Vinet har legat ett år på jästfällningen innan det desgorgerades. Goran menar att de skulle vilja lagra det längre men just nu tillåter inte lagringsutrymmet längre tid. Vinet är hursomhelst en ren fröjd att dricka. Blekt laxrosa färg. Doft med friska röda bär och mineraler. Smaken är mycket ren och frisk med hög syra och lätt sälta.

NV KK Brut är gjort på samma sätt men druvorna är 80% chardonnay och 20% malvasia. Även här mycket tydliga mineraltoner, brödiga toner, lätt kryddighet och gröna äpple. Frisk, fyllig och mineralstinn smak som hänger kvar långt efter det att jag svalt.

Vi fortsätter med standardtappningar. 2009 Vitovska har precis tappats på flaska. Doften är knuten men man anar ett elegant friskt och lite blommigt vin med citrus, honung och mineraler. Smaken är ytterligare en variant på temat citrus och mineraler. Vänner av diverse mollusker kan nog inte hitta mycket bättre sällskap till favoriträtten. Munnen känns verkligen rengjord efter en skvätt kvalitetsvitovska.

2009 Malvasia är också den helt nybuteljerad. Här är doften mer aromatisk och kryddig. Smaken är något fylligare än det föregående och mera kraftfull men grundtemat är detsamma

2008 Chardonnay har en lätt sötma, lite tropisk frukt, äpple, citrus och de typiska mineraltonerna i doften. Smaken frisk med hög syra ung pigg frukt och lång eftersmak. Här får jag verkligen känslan av ett vin som behöver ytterligare några år på flaska.

2008 Sauvignon är det av vinerna som har mest druvkaraktär. Återhållsamma, balanserade sauvignon-typiska aromer möter det Carso-specifika. Inget parfymerat utan väldigt elegant. Ren, frisk smak.


Goda årgångar gör man riservor av druvorna från de bästa vingårdarna. Riservorna lagras precis som standardtappningarna ett år på fat men sedan får de ligga på flaska tills de är färdiga. Vilket kan betyda upp till tio år och ibalnd ännu mer. 2006 Vitovska Selektion har fått ett år på fat och fyra på flaska. Man kommer att hålla på det minst två år till, kanske tre. Goran berättar att man alltid gör 3 - 4000 flaskor av riservorna då man inte vill att de ska vara möjligt för många att dricka mogna viner. Priserna ligger sympatiskt nog bara cirka 30% över standardtappningarna. Vinet är elegant guldgult i färgen. Doften är betydligt mera utvecklad än hos den unga vitovskan med större bredd och djup. Samma sak med smaken men här finns både syra och struktur för åtskilliga års ytterligare lagring. -Jag räknar med att detta håller i 15 år till säger Goran.

2005 Vitovska Selektion är ännu bättre. Vinet känns yngre och friskare men samtidigt rundare och fylligare. Inte heller detta vinet har nått marknaden och Goran menar att det mycket väl kan komma att släppas efter 06:an.

Man har valt att kalla 2001 Chardonnay Selektion för La Bora di Kante. Bora är den kalla, hårda vinden som drar fram över Carso. Vinets etikett pryds av en vinterbild från piren i Trieste. Selektion-flaskorna har alltid unika konstetiketter, oftast med någon av Kantes egna tavlor avbildade. Vinet är helt fantastiskt. Fortfarande ytters vitalt, för att inte säga ungdomligt. På något sätt känns det som att lagringen framhävt mineraliteten ytterligare och här kan man verkligen tala om att, för att låna ett uttryck från IV-Patrik, gnaga gnejs med salt och citron.

Kante gör en liten mängd Pinot Noir vissa årgångar men den huvudsakliga röda druvan är terrano. Terrano är en druva med starkt rödblå färg, mycket hög syra och nästan inga tanniner. Vinerna konsumeras unga. För det mesta men inte hos Kante. 2005 Terrano har en magnifik doft. Doften har ett enormt djup med mörka bär där klockrena maraschino-körsbär höjer sig över mängden. Här finns också rejält med järn och mineraler. Smaken är otroligt saftig och bärig med intensiv syra. Lång fascinerande eftersmak. Jag trodde inte det gick att göra bättre Terrano. Men Knate kan.

1991 Terranum är också den 100% Terrano som lagrats tre år på barrique och sjutton år på flaska. Flaskan vi provar har stått öppen i två dagar och Goran menar att vinet ännu inte öppnat upp riktiigt. Tack och lov för det tänker jag när jag drar in den intensiva doften. Här finns också de typiska maraschino-bären men det händer så otroligt mycket annat med örtkryddor, lakrits och mineraler i en salig blandning. Smaken är lätt till medelfyllig men ändå otroligt intensiv. En fröjd att dricka på egen hand och säkerligen ett ypperligt matvin. Och just det, alkoholhalten ligger på 10.5% och Parker gav 93 pinnar.

När jag packar ihop mina saker och gör mig färdig att gå plockar Goran fram ytterligare en flaska. -Här är något verkligen speciellt säger han och jag börjar direkt fundera över vad det kan tänkas innebära. Det som är speciellt i det här sammanhanget måste vara lite extra speciellt. Och det är det ju såklart. Rex Apum är ett muskat-vin som lagrats tre år på barrique. Vinet är guldgult och har en intensiv muskat doft, söt och druvig. Här finns inslag av honung och vilda örter. Smaken blir något av en chock. Vinet är helt torrt och har mycket hög syra. Mycket fylligt och kraftfullt. Ett vin jag skulle velat sitta med länge och begrunda. Tyvärr är det dags att dra vidare mot nästa besök.

Ett fantastiskt intressant och spännande besök. Här får man verkligen hoppas att det dyker upp någon vaken importör å det snaraste. Kantes viner håller absolut världsklass och liknar inte riktigt några andra.