2007 Finca Las Palmas Cellar Selection (Trapiche)

Frågan om att hissa eller dissa - det vill säga om en vinbloggare bör/ska skriva negativt om viner som inte faller i smaken - aktualiseras av 2007 Finca Las Palmas Cellar Selection från stora argentinska Mendoza-producenten Trapiche. 70 % malbec och 30 % cabernet sauvignon enligt Vinner inte på lagrings efterforskningar.

När vinet lanserades i oktober 2009 kostade det 149 kronor. Då hamnade det tvåa på Räknetrissens topplista, när tillgängliga kritikerpoäng räknats samman. Dessutom delade Hans Artberg ut betyget MVG, ett omdöme han inte slösar med.

Bengt-Göran Kronstam i DN blir nästan poetisk: "Vinet här får mig att längta innerligt till Buenos Aires, en av de mest fantastiska städer jag besökt. Till det lyssnar jag på argentinaren Astor Piazzola och hans suggestiva 'Balada para un loco' med text av Horacio Ferrer. Under korken finns samma koncentration, samma kraft, ändå med stor elegans."

Allt om Mat ger omdömet mer än prisvärt, men med förbehåll: "Fylligt, yvigt, ekigt och hårt med starkvinston och speciell stil. Inte för alla."

Jag har aldrig varit i Buenos Aires, eller Argentina för den delen. Jag försätts alltså inte i automatisk transcendens när jag smakar Finca Las Palmas Cellar Selection. Jag har hyfsat höga förväntningar: jag är övertygad om att det finns utomordentliga argentinska viner och varför inte detta? Jag har alltså inte införskaffat det bara för att kunna göra en förväntad sågning, om någon nu skulle misstänka det :).

Tyvärr blir jag ändå besviken. Här möter jag ett övermått av sötaktig, bränd frukt, ek och - inte minst - alkohol. Koncentration finns det, men knappast elegans. En kommande huvudvärk lurar redan bakom hörnet, skulle jag dricka mer än något glas av detta.

Jag försöker följa Diane de Puymorins uppmaning att hitta intentionen bakom vinet, för att kunna uppskatta det utifrån dess förutsättningar. Det är för övrigt en inställning jag sympatiserar med, och som är alldeles nödvändig om man ska kunna förhålla sig balanserat kritisk till någon företeelse över huvud taget, inte minst vin.

Alldeles säkert har man velat gör ett kraftfullt och överdådigt vin, ett som sticker ut från mängden. Tanken måste även vara att det ska fungera till mat. Blodiga biffar från grillen är förstås det man osökt kommer att tänka på - mycket smak, få nyanser.

Jag kan förstå att Cellar Selection kan väcka intresse och få höga poäng i en provning tillsammans med många andra viner. Volymen är uppskruvad och det finns en slags balans mellan frukten, eken och alkoholen. Men det är en balans i en position jag inte söker hos ett vin. När jag kylt det lite slinker det ner lättare, men det är inte någon större njutning.

Enligt etiketten håller vinet 14 % alkohol. Jag tänker på samtalet med Diane de Puymorins Costières de Nîmes-kollega Michel Gassier. Han menade - på tal om en del alkoholstarka viner från det sydfranska närområdet - att det knappast går att sätta ut på etiketten att ett vin ämnat för konsumtion till mat håller över 14 %, men att så nog kan vara fallet ibland. Hur det än förhåller sig med den saken drar Cella Selection, som Allt om Mat påpekar, åt starkvinshållet.

Numera kostar de sista exemplaren på SB 99 kronor. Måhända hade jag blivit imponerad för ett par år sedan, och tyckt att det var ett jädra fyrverkeri för den pengen. Men idag är det inte den sortens stjärnsmällare jag är ute efter. Nu dricker jag hellre Perdera.