I stort sett alla inlägg jag skrivit som varit vin-relaterade men inte handlat om något specifikt vin har nästan uteslutande handlat om gnäll och klagande. Jag önskar att jag var bättre på att fånga upp positiva tendenser i vinvärlden men de fastnar inte på samma sätt som det negativa. Naturligtvis är det återigen naturekobioköret som får igång mig.
Övriga familjen har förbjudit mig att läsa Kronstam på söndagsmorgonen så det gör jag inte längre. Nu råkade jag via den alltid lika positive och vänlige Alf Tumble på Dricks ändå utsättas för Kronstams skriverier. Istället för att ta ut det på familjen blir det en bloggpost.
I sin text lyckas Kronstam förklara att vi är många som gillar eko-viner och att de hör framtiden till. Eko-vinerna har varit dåliga, blivit bättre ja till och med "fullgoda" men nu åter blivit sämre. Försämringen beror på att odlarna svavlar för lite. Tack för den klockrena analysen säger jag.
Alf Tumbles text handlar om olika typer av ekoviner och diverse subgenrer. Någon läsare hade bett Alf att skriva om ekoviner och han gjorde en förtjänstfull genomgång av olika sätt att benämna, certifiera och klassificera ekoviner. Den texten är inte alls dålig men tillsammans med Kronstams krönika sätter den fart på mina funderingar. Jag började fundera kring hur otillräcklig och urvattnad beteckningen ekologisk är i både vin och matsammanhang.
Trots att jag i stort sett bara skriver om viner som kan betecknas som ekologiska så tycker jag inte att beteckningen har något större egenvärde. Jag misstror också de flesta certifieringar. Etiketter är lika lätta att klistra på som de är att plocka av. Det är ju förvisso så att en etikett, eller en certifiering kan tydliggöra något men den kan också dölja något eller flytta fokus. Tanken att välja ett vin som skeppats hit med tankbåt för att sedan tappas på klimatsmart papplåda känns lika lockande som att äta Dennis grillkorv. Om det är ekologiskt eller inte spelar liksom ingen roll. För mig är det en närmast löjeväckande tanke att dricka ekologiska viner av hänsyn till miljön. Då är det väl långt bättre att låta bli att dricka vin. Om det är något Kronstams tabell visar så är det väl just detta. Ett vin kan vara prisvärt, fyndstämplat, ekologiskt, rättvisemärkt, förmodligen även producerat av en vinmakare som tänkt på genusperspektivet och ändå suga hårt. Vill man visa sin solidaritet eller sin omsorg om omvärlden är det bättre att göra det på ett sätt som faktiskt gynnar det man vill värna om. Vill man dricka bra vin så bör man skaffa sig kunskap om odlaren och hans, eller hennes, arbetsmetoder.
Mitt intresse för ekologiska viner handlar mest om att jag ser ekologisk produktiom som EN grundförutsättning för att göra bra vin. Småskalighet, hantverksmässig produktion och respekt för traditioner är andra grundläggande förutsättningar för att göra vin som faller mig i smaken. Vinframställning som ger mångfald snarare än enfald.
Kom att tänka på elgräsklippare när jag läste ditt inlägg. Märkligt men.. Jag fyllde gräsklipparen i somras med totalt 5L bensin. Och sen finns det elgräsklippare och batterigräsklippare för att man ska skona miljön. Det känns som man börjar i fel ände ibland helt klart.
SvaraRaderaMen trender säljer. Precis som "byt ut ditt kylskåp och spar massa pengar!". Räknade på detta. Efter 25 år skulle jag gå break even på nya skåp. Ja jävlar :)
P.
Hej P Jag skulle kunna tänka mig att köpa en elgräsklippare för att spara hörseln och byta kylskåp för att jag behöver det men knappast för att rädda världen eller spara pengar. Då finns det bättre sätt att agera på.
SvaraRaderaAtt BGK inte bryr sig om vinkultur i Sverige har jag alltid varit övertygad om men den här artikeln tyder på att han inte heller har något större vinintresse generellt...
SvaraRadera"Tyvärr är utbudet inte lika briljant bland rödvinerna i den högre skolan" - jag antar att detta betyder 100kr+ för BGK. Varför inte ta en snabb titt i BS (som vi alla vet kom till tack vare BGK...): För lite över 100 kan man få en riktigt trevlig Langhe Rosso från Vajra, eller en fräsch Lirac från Duseigneur. För under en hundring finns ett par flaskor från Chapoutier. En del är dock ej märkta som ekologiska hos systembolaget trots att dom är det, men det är väl precis sådant som en ledande vinjournalist ska kunna tänkas veta (eller i varje fall googla).
B. Kan bara hålla med. En riktig genomgång av ekoviner i beställningssortimentet hade ju kunnat vara vettig konsumentupplysning men det verkar vara för jobbigt.
SvaraRaderaTragiskt ensidig svart eller vitt syn på Bio-viner. RvF hade en artikel om just bio-viner där de delade upp dessa i fyra "familjer": Rena biologister, Biodynamister, Avant-Gardistes Nature (vetefan hur jag ska översätta det) där fö den nu bortgågne Beaujolaiskämpen Marcel Lapierre ingick, samt de som sympatiserar men inte är certifierade (utan papper).
SvaraRaderaHuvud-meddelandet var just det som du skriver - att det viktiga är hantverket och personerna bakom. Alla drivs av en respekt för naturen men den uttrycker sig på olika sätt.
BGK - tur att ni vinbloggare finns! Tack för det.
Mansverk ! Vilken kul blogg du driver. Den kommer jag att besöka ofta ! Hur läser man ut RvF ?
SvaraRaderaJag har stött på mer än en odlare som inte brytt sig om certifiering utifrån att de inte har lust att betala för att någon ska godkänna att de gör vad de alltid gjort. När jag besökte Schiopetto i julas och frågade om de var certifierade svarade Carlo S genom att peka på sina ögon och säga "Detta är min certifiering. Jag kan se mina kunder i ögonen".
Jamie Goode på bloggen the wine anorak har skrivit mycket bra om eko/organic mm. Kan rekommenderas!!!
SvaraRaderaEtt ord som jag saknar i den här debatten är vad fransmännen kallar "lutte raisonée" eller översatt till engelska - "reasoned struggle". Det är en metod som ligger mellan renlärlig eko/organisk/biodynamisk och mer konventionell vinodling (dvs en odling som förlitar sig på bekämpningsmedel och konstgödsel). Lutte raisonée går ut på att man håller järnkoll på vingården och bara använder tex bekämpningsmedel mot ohyra/sjukdom när det är absolut nödvändigt. Dvs ett mer rationellt användande av medel som kan vara bra för vinodlingen men skadliga för naturen.
För mig är valet enkelt. OM jag kan välja mellan två viner som är mer eller mindre lika bra och den ena är gjord på ett hållbart (eller obespprutat) sätt och den andra på ett konventionellt sätt - ja då väljer jag förstås vinet som är gjort enligt organiska/ekologiska principer.
Sedan ska man ju komma ihåg att fram till 50-talet var ju i princip all vinodling naturlig/organisk. Det var ju först med den industriella revolutionen som vi på allvar kunde börja använda konstgödsel pesticider i stor skala. Så när nu allt fler kvalitetsmedvetna vinodlare börjar odla organiskt eller biodynamiskt så går de egentligen tillbaka till metoder som deras far och morföräldrar använde (fast med den stora skillnaden att de idag har tillgång till en fantastisk modern teknik och en helt annan nivå på kunskapen). Och de flesta gör det inte pga någon filosofisk övertygelse utan därför att vinerna helt enkelt blir bättre! ;)
Hej Magnus ! Jag är också förtjust i JG, hans blogg o boken Science of Wine. Håller med dig i ditt resonemang till punkt o pricka. Även om jag kan fascineras av t ex Bressans tjurskalliga kompromisslöshet där han hellre plöjer ner varenda druva än att sprutar alt producerar något han inte kan stå för så förstår jag att en sådan hållning inte är möjlig för alla.
SvaraRaderaJag tycker också att det är rimligt att man tar den hållbara produktionen så långt det går men att man ibland får kompromissa.