2007 Aurora Rosso Piceno Superiore

Efter att ha läst hyllningar från två av bloggosfärens tungviktare (tungviktare ett och tungviktare två) var några flaskor av Auroras 2007 Barricadiero ett absolut måste att ha med hem från gårdagens Själlandstur. Tji fick jag. Tvärslut hos Merolli. Kvar fanns en ynka flaska av 2007 Rosso Piceno Superiore och ett par kuriositeter.

Min nyfikenhet tvingade mig att korka upp rosson ikväll. Rosso och rosso förresten. Nero är förmodligen en mer korrekt beskrivning av vinets färg. Man får ge sig bra långt ut i kanten för att hitta något som med lite god vilja skulle kunna kallas för blårött. Doften är lika dovt mörk den. Först förnimmer jag stall, kött och piptobak. Sedan börjar frukten titta fram. Tunga, fullmogna svarta bigaråer, björnbär och blåbär. Doften är verkligen mullrande tung.

Munkänslan matchar precis doften. Det här vinet är tungt men absolut inte klumpigt. Munhålan fylls med en massiv blandning av fullmogna mörka bär som slåss om utrymmet med rostiga järnspikar och köttsaft. Riktigt finkorniga smärgeldammslika tanniner täcker varje kvadratmillimeter. Det här är verkligen en häftig upplevelse. Skulle jag önska mig något vore det en lite mer uppskruvad syra. Carlo, boka in mig på en låda Barricadiero när nästa årgång kommer.

Kuriositeterna då ? Jo, på en hylla hittade jag två årgångar av Auroras pecorino Fiobbo, 2001 och 2005. De var egentligen inte till salu men vi fick köpa ett par flaskor "på egen risk". Årgång 2001 luktade billig buljongtärning och smakade precis lika illa. 2005:an var däremot riktigt intressant. Doften är till en början rätt skum men med lite luftning så piggnar vinet till. Mogna gula plommon, anis och citrus är mina associationer. Smaken är fortfarande mycket frisk med bra syra. Vinet känns fett, runt och fylligt. Lång eftersmak.