2009 Vicari Lacrima Il Rustico del Pozzo Buono

Jag hänger inte med längre. Så är det, bara att acceptera. Tur att Billigt Vin har Räknetrissen som håller koll på nyhetssläppen. Om jag har förstått saken rätt så kom det ett gäng nyheter den första november och ytterligare några den 15:e. Förmodligen utifrån en väl genomtänkt strategi som helt går en enkel själ förbi. Som en del i denna masterplan släpper man ett vin från Collio, 2008 Attems Cicinis. Ett vin som jag inte uppskattade särskilt mycket i årgång 2006. Nu har man plockat in 60 flaskor. 12 vardera till Malmö och Göteborg samt hela 36 pavor till Regeringsgatan. Vid senaste kollen hade två flaskor sålts. Jag tror jag vet till vem eller möjligtvis vilka. Jag misstänker också att detta vinet inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att säljas med en rabatt på sådär en 30 procent.

Vid dagens besök på ett större, utmombysbolag hade jag tänkt att hålla mig till julölen när jag fick syn på en vagt välbekant flaska i nyhetshyllan. Det var ju den där flaskan som det bloggats om på Dricks och som verkade intressant. Ner i korgen med en flarra 2009 Il Rustico del Pozzo Buono Lacrima.

När jag läste inlägget på Dricks tog jag för givet om att det handlade antingen om ett vin från Vesuvio, Lachryma di Christo eller från Piemonte då vinets DOC är Lacrima di Morro d'Alba. Båda antagandena visade sig vara felaktiga och vi har att göra med ett vin från Marche gjort på den för mig helt okända druvan Lacrima. Vinifieringen av Lacrima di Morro d'Alba är lite speciell. Efter att vinet har jäst ut tillsätts en omgång druvsaft pressad från delvis torkade druvor och en andra jäsning kommer igång. Detta ska ske senast 31/12 skördeåret.

2009 Il Rustico del Pozzo Buono Lacrima har en tät djupt mörkröd färg med lite blått i kanterna. Inte helt olikt en ung syrah. Även doften har en del syrah-lika drag men helheten är inte som något annat vin jag provat. Doften är mycket pigg, frisk och ungdomlig. Den domineras av en blommighet där det dominerande inslaget utgörs av viol. Jag får också associationer till rosor. Parfymerad men inte på något sätt tung. Här massor av ungdomlig bärfrukt. Tänk blåbär, björnbär och svarta vinbär.

Smaken är en direkt karbonkopia på doften. Sötman från bär och blommor möter en mycket frisk syra. Någonstans dyker det upp en läcker lakritston. Vinet har en lätt strävhet och förvånansvärt lång eftersmak med viss bitterhet.

Här har vi ett helt suveränt vardagsvin. Väldigt italienskt, väldigt personligt och på samma gång väldigt lättgillat. Bussigt till tusen utan att vara mesigt.Perfekt till vardagsmat som kvällens köttfärsrisotto. Skulle säkert funka lika bra till kotletter, pasta, mildare ostar och charketurier. Den största bristen är väl att det är farligt lättdrucket. När glaset är tömt väcks snabbt lusten till ett litet glas till. Och sedan ytterligare ett. Fast bara ett litet. Nu är jag extremt nyfiken på att testa en high end-Lacrima. Gärna en något mindre lättdrucken.