Lunch hos Rosa Bosco

Efter att ha avslutat besöket hos Dorigo gick jag tvärs över den grusbelagda gårdsplanen för fortsatt provning. Jag gissar att avståndet var ungefär 25 meter men de få stegen tog mig till en helt annan värld och en helt annan upplevelse. Hos Dorigo handlade det om professionalitet, om att vara i rollen och göra sitt jobb väldigt bra. Hos Rosa Bosco rörde sig allt i en annan domän.

När jag steg in i huset dånade en cellokonsert av Bach ur högtalarna på en väl tilltagen musikanläggning. Rosa Bosco tog emot och visade mig runt i huset. Vi hamnade nästan direkt i ett kök som var byggt för matlagning. - Här ska vi laga mat nästa gång vi du kommer förklarade Rosa. Nu ska vi ge oss iväg till vinkällaren där vi också kommer att äta lunch. Allt är förberett.

Ok, det kanske är dags att ge lite bakgrund. Jag hörde först talas om Rosa Bosco genom Fred Plotkins fantastiska bok om Friuli-Venezia Giulias mat- och vinkultur "La Terra Fortunata". Plotkin lyfte också fram Rosa Bosco som "top of the line" tillsammans med Miani när det gäller friulanska viner. Problemet var att det inte gick att hitta särskilt mycket information på nätet och jag lyckades inte hitta några viner.

Rosa Bosco var tidigare gift med Girolamo Dorigo och var med och byggde upp firman under tre decennier. Efter separationen fortsatte maken driva firman tillsammans med parets båda barn. Rosa Bosco stod utan medel för att göra vin. Ingen källare, inga vingårdar. 1998 drog hon i gång sin egen rörelse med köpta druvor och inhyrd i Mario Schiopettos vinkällare. Till en början producerade Rosa Bosco två viner, en merlot och en sauvignon blanc. Idag gör hon ytterligare två och den totala produktionen uppgår till drygt 10.000 flaskor.

Vi tar oss in i Rosas solblekta och slitna VW Polo för att ta oss den dryga milen till Maimaco där vinkällaren ligger inrymd i den ståtliga Villa de Puppi. Sedan några år tillbaka samarbetar Rosa Bosco med familjen de Puppi. Jag får en guidad tur genom vinkällare och trädgård medan lunchen görs i ordning. Det visar sig snabbt att detta inte skulle bli någon vanlig provning utan en middag där Rosa Boscos viner serverades till maten. I sitt rätta element skulle man kunna säga.



Vi tar antipaston stående i biblioteket. Till ett dignande fat med allehanda charketurier med bl a en fantastisk San Daniele och sublim osso collo dricker vi Rosa Bosco Blanc de blanc.Vinet är gjort på 100% chardonnay har jästs och lagrats på använda ekfat. Doften är brödig med riktigt fin fatkaraktär. Generös tropisk frukt och lite gröna äpple. Smaken är helt torr med kraftfull frukt, god nötighet och tydliga mineraltoner. Supergott och perfekt till charketurierna.

Vi flyttar in i matsalen för pastan. Den serveras till en tomatsås med massor av kryddörter och små mozzarellor. Vinet är 2009 Ribolla Gialla, det enda vinet gjort på en lokal druvsort. Det har lagrats på en blandning av använda barriquer och ståltank. Det är ett mycket aromatiskt vin med blommiga toner, citrus och försiktig fatvanilj. Smaken är mjuk och rund med balanserade syror, fin frukt och minraler. Mycket välgjort vin men jag föredrar min ribolla oekad.

Nästa rätt som bärs in är en osedvanligt läcker marinerad rostbiff och sallad. Vi dricker 2007 Sauvignon Blanc. Musten har haft en kort skalkontakt innan pressningen. Vinet har jästs och lagrats 10 månader på 80% nya barriquer och 20% som använts en gång. Doften är vansinnigt elegant. Den känns dyr och exklusiv. Frukten och fataromerna går in i och ut ur varandra. Rosa Bosco må ha spelat Bach på stereon men detta doftar Mozart. Smaken går i precis samma lustfyllda stil. Tropisk frukt, rmogna persikor, ananas och vanilj. Eftersmaken hänger kvar länge.

Till en anrättning med olika ostar skurna i kuber, olivolja, valnötter och spröd rosmarin provar vi Rossobosco, 100% Merlot som barriquelagrats i 24 månader, i två årgångar, 2006 och 2007. 07:an har nyligen tappats på flaska och är ännu inte på markanden. 06:an bjuder på en kryddig doft med jordgubbar, plommon och körsbär i centrum. Mycket elegant och nu börjar husstilen kännas igen. Det här är inbjudande, lustfyllt och väldigt kul viner att prova. Trots all elegans så finns det också en tilltalande lekfullhet. Smaken är mjuk och fyllig med läcker frukt, choklad och kryddor. Mjuka silkiga tanniner och lång eftersmak. 07:an är faktiskt ännu bättre med mer intensitet i smaken, en turbovariant.

Vi blir sittande vid bordet länge. Det kommer en enorm skål med hemmagjord glass och det blir kaffe. Vi språkar om allt möjligt och min italienska blir allt bättre efterhand som eftermiddagen går. Den planerade turen till vingården i Rosazzo ställs in och jag återvänder med jämna mellanrum till flaskan med sauvignon blanc.

En fantastisk eftermiddag med fantastiska viner i en stil som skiljer sig från vad jag vanligtvis uppskattar. Här finns ett inslag av artisteri, av lekfullhet och längtan som faktiskt gör en skillnad. Jag uppfattar Rosa Bosco som mer av en motsvarighet till en teaters konstnärlige ledare än någon roll man vanligtvis stöter på hos en vinproducent.

Ett stort tack till Rosa Bosco, familjen de Puppi (vars viner också provades och som ska få ett eget inlägg) och Fred Plotkin som hjälpte till med kontakten.