Fest i Byn

På den italienska landsbygden är det tradition att hålla en årlig fest i byn. På vissa håll är det bara över dan medan vissa byar drar ut på festligheterna över ett par helger. En del byar firar något lokalt helgon, andra någon livsmedelsprodukt med lokal anknytning. Det verkar egentligen inte spela så stor roll vem eller vad som firas, huvudsaken är att det blir fest. Innehållet kan se lite olika ut men i norra Veneto kan man vara helt säker på att det serveras polenta med olika tillbehör.

Vi besöker Prima Festa Della Fragola e Dei Frutti Di Bosco i den lilla byn Paderno, belägen vid foten av Dolomiterna. Här har man gått man ur huse för att fira jordgubbar och skogsbär. Arrangemanget kryddas med medeltida flaggor och leksakssköldar till barnen för att knyta an till byns stolta förflutna. Borgmästaren är där med italienska trikoloren i ett band över bröstet, kramar barn, delar ut diplom till de som gjort sig förtjänta av ett och skakar hand. Byalaget kokar polenta för glatta livet och fjälljägarveteraner säljer varma smörgåsar och patatine.

För att ytterligare förhöja stämningen och, gissar jag, plocka till sig lite regionala bidrag har man även en marknad med ekologiska produkter. Bland utställarna hittar jag fyra vinproducenter/distributörer.

Jag börjar hos Assiria, en liten men mycket entusiastisk distributör som specialiserat sig på svavelfria viner. Första vinet är en prosecco som jag tyvärr glömde skriva upp namnet på. Utan tvekan den bästa prosecco jag smakat. Lätt pärlande och lite mörkare i färgen än vanlig prosecco då musten haft skalkontakt i fem dagar. Vinet är mycket friskt och läskande med fin fruktighet och bra syra. En prosecco med personlighet.

Än mer intressanta var två osvavlade viner från Gino Fasoli, en rätt stor producent från Valpolicella. Produktionen är rakt igenom ekologisk och man gör även två viner helt utan tillsats av svavel. 2008 Rosso Veronese "R" är gjort på 100% Corvina som växt på den klassiska La Grola-kullen. Druvorna har torkats lätt innan pressningen. Vinet jäses på ståltank och lagras på stora franska ekfat i nio månader. Ingen filtrering sker. Doften bjuder på skogsbär, körsbär och god kryddighet. Smaken är mycket frisk och ungdomlig med hög syra och bra längd. Ett förträffligt vin som är ett brakfynd för 8 euro.

Även om jag gillade den röda varianten så var jag inte riktigt beredd på vad som väntade. Gino Fasolis 2008 Bianco Veronese "B" är gjord på exakt samma sätt som det röda inklusive 15 dagars maceration. I glaset har vinet en vacker bärnstensfärg. Doften bjuder på friska citrusaromer och mandel. Efterhand dyker det upp torkad frukt och kanel. Smaken är helt kompromisslös; hög syra och absolut bentorrt. Fylligt, läcker citrusfrukt och lång kryddig eftersmak. Ett vin som verkligen rensar munnen.

Jag hängde kvar hos Assiria en bra stund. Dels för att dricka deras viner men också för att se hur folket i byn reagerar på dessa, rätt extrema viner. Det har ju diskuterats en del huruvuda dessa naturliga viner kräver tillvänjning eller inte. Under den halvtimme jag stod där hörde jag bara positiva kommentarer. Folk uppskattade syran och friskheten hos vinerna. Däremot knorrade man en del över priserna... Upplevelsen fick mig att fundera på om det är så att det är de som har en mera tränad gom, de som lärt sig hur ett vin "ska" smaka som behöver en stunds tillvänjning innan de kan uppskatta dessa viner. För den som "bara" vill ha ett bra matvin blir det inte så väldigt mycket bättre. Inte för den som gillar bra och personliga vardagsviner heller.

Efter besöket hos Assiria kände jag mig rätt nöjd och tänkte inte prova mer vin. En rätt tafflig trollkarl som döttrarna uppskattade mer än jag fick mig på andra tankar och jag hamnade hos Palazetto Ardi från Gambellara och vinmakaren Carlo Sitzia. Inte heller här väntade jag mig särskilt mycket. Ekoviner från en producent som jag aldrig hört talas om som säljs på en bymarknad för mellan 5 och 6 euro per flaska. Här provar jag två viner, en cabernet sauvignon och en garganega. Båda vinerna är mycket bra och jag blir extremt förvånad när det visar sig att det är Palazetto Ardis öppna viner á 2 euro litern jag provat. Tyvärr fick jag bara en flaska med mig hem och den ska jag återkomma till i ett senare inlägg. Det blir nog till att prova en privatimport i höst.

Efter att ha provat ett tiotal viner med bra syra finns det inget som går upp mot en rejäl laddning polenta med spezzatino. Festligt, folkligt och helt ekologiskt.