2007 Domaine Garcin Lirac

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Och det jag hade i tankarna var att köpa upp mig på Terra dei Re hos Stefan Jensen eller kika in hos Pétillant och se om de hade kvar någon av Matthieu Dumarchers grenache-granater.

Men Billigt Vins redaktionsmöte på Brew Pub drog ut på tiden. Storheter som James Brown (en brown ale), Fitzgerald (en livsfarligt god barley wine) och en VM-match som slutade illa för Italien fick oss att dröja oss kvar på innergården. På väg till tåget blev det därför i vanlig ordning en snabbtur inom Irma. En laddning billiga franska tjut, bland annat en Crozes-Hermitage man fick två för 95 DKr av, blev skörden.

IPA:n Neil Armstrong och brown alen James Brown grusar andra planer

2005 Domaine Garcin gav nyligen en Château-Neuf du Pape en match. Därför hugger jag genast några av 2007:an - det måste ju vara en höjdare?

Blåröd färg, ung lovande doft med körsbärslikör, svarta vinbär, kryddor och choklad. Men också ett tungt, stickigt alkoholgenomslag. 14,5 % håller vinet och det märks även i smaken. Alkoholen tar över och bränner hela vägen genom strupen ner i magen. Några varv lugnare på den fronten och det hade varit ett sjysst vardagstjut, som gjort för en lunchpaus i arbetet på fälten tillsammans med ett robust bröd indränkt med olivolja och med tomater, tunt skivad vitlök och nymald svartpeppar. Råkar man få med en flarra av den här hjärngroggen blir det kanske en munter stund i gröngräset, men inte mycket mer skött den dagen.

Nej, det var inte alls samma finess som i 2005:an. Jag är tveksam till om det blir bättre av vila, men de andra flaskorna får ligga några år ändå.

59 DKr är trots allt inte något överpris, snarare blir det mycket både YPK* och 2007 för slanten.

Tillägg dagen efter: rejält svalt - nästan direkt ur kylen, faktiskt - är vinet trevligare. Friskare, bärigare, rätt sträva tanniner som nu släpps lösa. Och det är ju logiskt: ljummen grogg är ju heller inte kul. Domaine Garcin tycks för övrigt tappa upp sitt vin för Château-Neuf-du-Pape-producenten Ogier, som verkar vara en stor leverantör av Rhône-tjut till Irma. Alla varianter jag fick med mig hem har Ogiers namn någonstans på etiketten.
____________
* Yrsel per krona