Jag blev till slut tvungen att göra resan norrut för att se efter hur det stod till i källaren, efter några dygns temperaturer neråt minus tio. I huset - där elementen står och puttrar fridfullt - var det runt 7-8 grader: en ganska bra lagringstemperatur, men jag hade ingen större lust att släpa upp alltsammans från de nedre regionerna.
I källaren var det 2-3 grader - vinterdvala för vinet alltså men ingen omedelbar katastrof i sikte. Någon grad kallare än sist jag kollade, vilket säger att temperaturen här i underjorden tar tid på sig att sega sig ner mot nollan. Jag kontrollerade nu att jag verkligen satt isolering för fönstret också - det hade jag till min lättnad kommit ihåg i höstas och kan ha varit räddningen. Källaren är grävd till cirka två meter under mark och utsätts inte direkt för kyla och vind om isoleringen är på plats.
Nå, jag kånkade upp en del flaskor till dasset, ett utrymme som håller cirka tio grader. Skitviner, kan man nu med fog benämna dem.
Det är lite kul att gå igenom vad man samlat på sig under några år. Sådant som jag stoppat ner för två-tre år sedan skulle jag inte lägga tid och pengar på idag. Intresset skiftar. Det innebär också att tillfällena eller lusten att dricka vissa viner yppar sig allt mer sällan - därför är det just de som finns kvar år efter år. Annat, som visat sig vara goda investeringar, önskar jag nu att jag hade mer av. Och vilka flaskor skulle jag ta med mig, om jag bara kunde rädda så mycket jag kunde bära i famnen undan förgängelsen? Svaret är ganska enkelt: minnena från resan i Slovenien/Collio. Jag äger inget av egentligt ekonomiskt värde - och inget som på sikt kan få det heller - men de flaskorna har en historia för mig. Det är nog det jag önskar av min framtida källare. Inte att den fylls av noga utvalda, exklusiva viner utan av viner som representerar en berättelse: om en producent jag får ett personligt förhållande till, om ett område eller om en stil att göra viner på. Som ett slags souvenirer från irrfärderna i vinets värld.
Det där med pendlande intresse funderar jag med på. Jag tror att i början av ens vinintresse ska man vara försiktig med lagring. Kanske köra 3-4år först och testa runt tills man förstår marknaden och vet med sig vad man gillar även på sikt. Det är iallafall vad jag skulle gjort om jag fick börja om.
SvaraRaderaAnonym! Det är ett mycket bra råd - särskilt i efterhand! Som det är nu är det inget annat att göra än att dricka undan för att göra plats för roligare saker - ett hårt jobb men nån måste göra det...
SvaraRaderaJörgen ! Det är ju också så att de där vinerna från Collio/Grska Brda inte bara har en historia att berätta. De är förbannat bra viner också
SvaraRaderaIngvar! Det är förstås den bästa kombinationen ;)
SvaraRaderaJörgen ! Apropå kritiska temperaturer. Nedanstående stycke är saxat ur ett mail ifrån Winewise
SvaraRadera"Det er noget koldere i vejret, end hvad vi er vant til, når årets Baroloer skal fragtes hjem. I samråd med Claudio Fenocchio har vi derfor besluttet at udsætte hjemtagningen af vinene, idet der ved temperaturer under 3 grader sker en udskillelse af et herefter uopløseligt bundfald i vinen."
Så om du hittar uoplöseligt bundfald i flaskorna så vet du vad det beror på.