Någon i Rumänien har googlat "alkohol mot tandvärk" och landat på Billigt Vin. Den bakomliggande frågan kanske är om det hjälper. Jodå, det gör det. Tillfälligt. Men sedan gör det lika jävla ont igen när man nyktrat till. Det enda som hjälper i längden är, tyvärr, att gå till tandläkare. Jag vet detta av egen erfarenhet - det gångna året har kantats av plåg- och kostsamma behandlingar som starkt kringskurit mina möjligheter att använda alkohol, såväl i medicinska som andra syften.
En annan sökning är "Vin som svenskar har druckit sedan 1979". Den kompletta listan blir ganska lång, men kanske avses någon slags topplista över de mest populära sorterna. Jag ska se om jag kan lura Räknetrissen till att kolla upp det.
På det mer individuella planet är det ändå ett intressant ämne. Vilka viner har jag egentligen druckit sedan 1979, alltså under de senaste trettio åren? Innan 1982 drack jag inte vin alls utan mestadels kaffejög, så redan där går några år bort. Egentligen drack jag inte så mycket vin efter det heller, förutom ibland när det skulle vara extra festligt med matlagning. Då brukade det bli Bardolino Classico eller Coteaux du Languedoc. Åtminstone Bardolinon verkar finnas kvar och kostar idag 59 kronor.
Efter dessa så att säga danande möten med den jästa druvsaften är det förbluffande tomt i minnet, när det gäller att hitta fram till preferenser och trender i det egna vindrickandet. Jag antar att åttiotalet gick i riojans tecken. Nittiotalet handlade mer om öl, kanske var det sydafrikanskt rött som då och då erbjöd något slags riktning tillsammans med italienska tjut. Primitivo-druvan blev vid någon tidpunkt den spirande och aspirerande medelklassens nya älskling och där hakade vi väl på.
Först kring millennieskiftet vidgades vyerna, inte minst när den trevliga grüner veltliner-druvan uppenbarade sig i alplandskapet. Filet von grüner veltliner från Domäne Wachau var en fin bekantskap som nu utgått ur sortimentet. Här någonstans började jag förstå att druva och ursprung hade betydelse och att det kanske snarare var det man skulle gå efter än en trevlig etikett eller ett bra omdöme i Allt om Mat (inget ont om deras listningar, det var för mig ett första trevande steg mot något slags överblick att läsa dem).
Men åter till frågan: vilka viner har svenskar druckit sedan 1979? Jag antar att Systembolaget har fört något slags statistik, men frågan kastas härmed ut i sajber-rymden. Vilka viner kommer du, kära läsare, ihåg mest från de gångna trettio åren?
Ja du Jörgen, vilka frågor du ställer. Ska jag gå tillbaka till 79 så drack jag mycket Mavrodaphne vid den tiden. Förmodligen hade Ulf Lundells Jack något med det att göra. Jag vill också minnas något som hette Oltina och sedan var det något halvtorrt Rumänskt. Kir konsumerades också och så då danska fruktviner. De fina, eller kanske man ska säga semi-fina, vinarna dök upp långt senare. Några Italienska bekanta hade vänligheten att bjuda på godbitar från Toskana och Piemonte. Vinet som blev den verkliga ögonöppnaren för mig var dock en Ch. D'Yquem under tidigt 90-tal
SvaraRaderaLa Revedere nr 2620 är gamla Oltina och La Revedere Regala nr 2625 är Tirnave med nytt namn.
SvaraRaderaBeaujolais Royal nr 5408 har väl hängt med sedan början 60-talet och nr 2226 La Chatelle är gamla Coteaux du Langudoc.
Nr 2757 Parador är det första konsumentanpassade vinet och hänger fortfarande med.
2969 Aurora var för övrigt ett billigt och säkert sätt att bli berusad...och bakfull.
SvaraRaderaIngvar! I den genren har vi ju också lambrusco, som jag minns att vi delade en pava en sen kväll på Gröna Husets brygga. Det kan ha varit efter att vi fördruckit oss på Fisk-Mosel. Men nu när du nämner det italienska inflytandet kommer jag ju ihåg några resor till trakten av Padova i mitten av åttiotalet. Då blev jag bjuden på fragolini i Venedig och beökte en enoteca i Padova. Tyvärr hade jag ingen aning om vad jag egentligen var med om, winewise vill säga. Men det var kul och gott.
SvaraRaderaAnders! Aurora, det söta starkvinet, var ju det jag ockå sökte efter i minnet! Tack!
SvaraRadera... och så Parador, vinet "med en viss sötma". Nu kommer allting tillbaka. Så La Chatelle är faktiskt gamla Coteaux du Languedoc. Jag kommer inte alls ihåg vad det och Bardolinon kostade på den tiden, men dagens pris på knappt 60 kan väl inte vara så hemskt mycket mer än man fick betala 1983
SvaraRaderaLjuva 80-tal! Men Coteaux du Languedoc drack nog inte någon av oss innan 1985 iom att appellationen skapades det året. Har för oss att den kostade mellan 25 och 30 kr. Vino Tinto och Franskt Lantvin gick på 23 spänn 1983-84. Ungefär som godsakerna Tyskt Lantvin, Portugisiskt Lantvin och Spanskt Lantvin ;-)
SvaraRaderaAnders ! Man brukar ju säga att den som minns 60-talet inte var med om det.Inte på riktigt. Du verkar ha klarat 70-talet med till och med beställningsnummerna i färskt minne. Imponerande. Din kommentar fick en hel del bitar att falla på plats. Tirnave o Parador är namn som fortfarande framkallar rysningar. Rysligt om de fortfarande finns kvar.
SvaraRaderaTrisse ! Lambrusco har väl fått lite oförtjänt dåligt rykte av dendär halvsöta soppan vi sörplade i oss. Det finns faktiskt utmärkta varianter. Carlo Meroli har ett bra utbud värt att utforska
Fick just se en SB-katalog från 1973 där det under rubriken "Vitt vin härtappat" fanns fyra st viner varav två eller rentav tre från Loire... samtliga sprang lös på under tian.
SvaraRaderaLambrusco finns i anständiga versioner nuförtiden dock till behagligt låga priser.
/Patrik
Det fanns även Österrikiskt lantvin, som jag hellre drack än det tyska.
SvaraRaderaCoteaux du Languedoc fanns faktiskt åtminstone att dricka i början av 1985, för jag vet med säkerhet att jag drack det på en restaurang i centrala Kristianstad då. Tidpunkten är jag säker på iom att jag gjorde lumpen vid tillfället.
Annars var jag liksom många andra Riojadrickare i begynnelsen, även om jag vet att jag suktade efter Bordeaux emellanåt. Château Cheval Blanc 1979 vet jag att jag spanade in i katalogen vi något tillfälle eftersom det var katalogens dyraste vin med sina 575 kr. Köp blev det dock inte. Jag tillverkade istället egen "Bordeaux" med stort engagemang och noggrannhet. Då var jag mycket nöjd med resultatet, men frågan är vad man skulle tycka idag.
Vilket var då vinet med Soaves borg på flaskan? Så enkelt som Soave i V&S bulktappning?
SvaraRaderaF&V! Kunde svurit på att jag drack CduL till potatissoppan redan 1984, men det kan vara fel. Runt 30 kr kan nog stämma. Lite Spanskt & Franskt Lantvin slank nog ner när kassan var extra skral. Så minns jag ett tjut från Ungern, Égri Bikaver, Tjurblodet, som var sådär kraftfullt. Det fanns också ett italienskt vin med det upplysande namnet Valpolicella.
SvaraRaderaIngvar & Patrik! Kanske skulle vi göra en insats för att återupprätta lambruscon i bloggosfären...
Jag vill ju inte vara den, men försöket är redan påbörjat:
SvaraRaderahttp://miseenbouteille.blogspot.com/2009/07/vinveckan-som-varit-29.html
Martin: Lambruscon kan få många nya tillskyndare :). Det var säkert Soave helt enkelt eller Soave Classico. Jag drack inte vitt vin dåförtiden - borgerligt du vet. Rödvinsvänster tog man mer som en komplimang
SvaraRaderaHmm! 1979 till 1989 dracks det synnerligen sparsamt med vin. Öl + snaps i Danmark men sen 1989 möjligen 1988 blev det andra bullar. Flyttade till Råå och blev kompis med en stor vinpimplare(Han hade råd) In kom Bollinger, Ch Gazin från Pomerol,Mouton R:s olika viner, Clerc Milon, etc. 1994
SvaraRaderabörjade jag en 4 års utbildning som Håkan Nilsson höll i och sedan dess har vinintresset ökat så att både och frun och plånboken började skrika./Höganäs
Björn: österrikiskt lantvin provade jag inte, men med tanke på allt gott vitt som görs där verkar det som en riktigt god idé - i alla fall tills den där glykolskandalen satte P för vin därifrån ett bra tag... Egen Bordeaux, låter mer spännande än mitt och Espings äppelvin.
SvaraRaderaHöganäs: den där flytten till Råå verkar ha medfört mycket gott. Nu får man anta att plånboken skriker i vånda vid inköpen och frun av glädje över det som hembringas :)
Jadu Jörgen flytten till Råå och flytten därifrån till Helsingborg och numera Höganäs och ny fru har inneburit ny vinkällare men stor potential (större än min plånbok) och nya hustrun har en stort intresse av dyra kläder men jag kan alltid kontra med att dina skor kostade och det gör mitt vin också. Hon är helt med på att dricka upp "mina viner". Däremot svårt att steka en sko!!. Skit samma jag trivs och mår bra. Det är det viktigaste./Höganäs
SvaraRaderaGlömde att lägga till att även jag gillar Jonathan Richman och skriveriet kring ståhejhet kring provningen i Köpenhamn. Det som ni nämnde är på dessa grunder att jag inte längre har lust att åka till Kronborgs vinprovningar. För mycket pengar och trängsel/Höganäs
SvaraRaderaJag tycker att stojet och stöket på en del danska vinevenemang är rätt kul. Man måste nog bara bestämma sig för att flyta medströms och fokusera mer på att dricka än att prova. Provningen i Köpenhamn var gratis. Biljetterna till Helsingörsfestivalen närmar sig 400-kronorsstrecket och de pengarna kan man förmodligen använda klokare om man nu inte tycker att just den festivalen är speciellt kul vilket jag gör. Kul med en Jonathan Richman-fantast till. Jag har aldrig druckit vin med honom men väl klämt ett par öl i hans sällskap på en pub i Kristianstad. Det slutade med att jag visade honom vägen till hans hotel medan han sjöng "Volare" och steppade på Boulevarden. Ett minne för livet helt i nivå med att dricka Ch. D'Yquem
SvaraRaderaTjoho, jag skulle gärna vilja träffa Jonathan. Han har producerat en hel del odödliga pop-lätar./Höganäs
SvaraRaderaJa du har en poäng med det danska
SvaraRaderaTivoli-spektaklet gällande vinprovningar på Kronborgs slott.
Sista gången jag var där är för 2 år sedan. Jag hyperventilerade 3 gånger sedan in i röran. Man får gilla läget eller strunta i det.
Just nu struntar jag i det men jag kommer aldrig att glömma Madeira från 1864. Ett gäng hade ett stånd med Madeira från 1800 till dags datum. Kanon upplevelse. Jag fick deras varulista men vad hjälpte det när deras hemsida inte längre fanns och företaget har tydligen försvunnit helt ut i det blå. Har ni någon koll!!/Höganäs
Jo jag tror jag vet vilka du menar. Jag provade en madeira från sekelskiftet vid seanste festivalen och en ännu äldre året innan. Det var Bröderna D som hade vinerna. Hemsidan hittar du här http://www.dvin.dk/produkter/dessertvin/madeira/. Utbudet verkar ha minskat. Å andra sidan har Bröderna mycket annat intressant, t ex vinerna från St Jean du Barroux
SvaraRaderaTack för infon ang Madeira. Jag började undra!!./Dodge Veg-O-Matic/Höganäs
SvaraRaderaOm du hemskt gärna vill ha tag på gammal Madeira finss det knappast någon i norra Europa som har sådan koll som Niklas Jörgensen som hittas på http://madaboutmadeira.blogspot.com/
SvaraRaderaOm du inte upptckt hans bloggar ännu är det hög tid.
Jodå Björn. Han har jag koll på.Vem har han koll på?/Höganäs
SvaraRaderaVar man får tag på bra gammal Madeira till vettiga priser. Var det inte det som var ämnet för stunden?
SvaraRaderaBjörn det jag menade hur i all världen får han tag på alla dessa
SvaraRaderagamla viner. Jag får lusläsa hans blogg/Höganös
vad jag letade efter, tack
SvaraRaderaJag köpte ett gott vin i Helsingör Jackpot plommonvin sommaren 1984 och jag gav inte mer än cirka 30 spänn för 1 liter
SvaraRaderasjälv är jag born and raised på periquita!
SvaraRadera