2007 Domaine Montirius Vacqueyras Garrigues

Jag spankulerade tvehågsen fram och tillbaka framför hyllorna på Hansakompaniet. La Tense Sassella, Château Reysson (som redan bytt årgång från 2005 till 2006 sedan lanseringen 1:a oktober), Guigals Crozes-Hermitage... Nej, inget kändes lockande. Så tog jag en sväng förbi nyhetshyllan och upptäckte två exemplar av 2007 Montirius Garrigues Vacqueyras som inte stått där innan - kanske en beställning som slagit fel - och det var inte mycket att be för. Jag har länge tänkt jag skulle beställa några flaskor innan de är helt slut och det här var ett tydligt järtecken.

Det är en klar och skir saft med blå kanter som strömmar ner i karaffen. När vinet väl kommer i glaset doftar det skönt av hallon och jordgubbar. Där finns också en fin pepprig kryddighet - det verkar kort sagt generöst och givmilt. Löftena infrias också. Ett vänligt och smeksamt vin att smutta på. Framför allt fungerar det till maten, en krämig risotto och ett rejält stycke oxfilé. Kvällen bäddas in i ett rosarött fruktigt skimmer, inga sträva kanter eller beska efterslängar alls.

Det enda man kan hålla emot det här vinet är - möjligen - att det inte bjuder något motstånd eller bråkar med sinnena. Det kan kännas en aning för soligt och lättsamt efter ett tag. Men det är en ganska fånig invändning. Egentligen är det bara bra. Frågan är förstås om det kommer bli så mycket roligare, kanske är det bäst just nu och det är alltså gott nog. Ekologiskt är det också.