Iberisk afton

Långkok är en jättebra idé... eller inte. Fredagskväll och planer på "riktig chili". Det vill säga inte den vanliga på köttfärs och vita bönor utan på tärnad högrev (en styckdetalj som skåningar traditionellt gör kalops på) som ska puttra flera timmar i vin och grejer för att långsamt falla sönder.

Det är väldigt kul och liksom rogivande att pyssla med sådant i köket: köttet bryns i omgångar i järnet. Järnet kokas ur med rödvin. Kött och vätska hälls i en gryta. Massor av lök skivas och fräses tillsammans med vitlök, spiskummin, fänkålsfrön och chili. Hälls ävenså i grytan. Lagerblad och vatten tillföres. Sedan tar det tid: när locket läggs på ska det hela glömmas bort ett par timmar.

Under tiden kan man fixa en bönröra. Vita bönor, matlagningsyoughurt, citronskal och -saft, vitlök igen, en skvätt socker för säkerhets skull, salt, svartpeppar. Vroooom i matberedaren, låt stå.

Vid det laget har fredagsfinalen i Idol-såpan hunnit börja. Den håller på och håller på. Vi dåsar i soffan och vaknar bara till liv när jury-Andreas efter att en av tjejerna sjungit (mycket bra) säger att hon "rest hela ribban". Sedan blir det jämngrått igen. Alla somnar. Chilin puttrar. Det doftar förföriskt. Alla sover. Någon stapplar upp och stänger av gasen. Caroline blir utröstad utan att det registreras.

Javisst ja, under tiden var det spansk rea-afton. 2007 Aventino Tempranillo (Ribera del Duero) är ett helt ointressant, platt vin som jag hellre häller i grytan än i mig. Bengt-Göran Kronstam hävdar i en krönika att det går i "den slickade Stureplansstilen /.../ i en mer modern spansk stil med en örtig underton och tät, koncentrerad smak av mörka bär". Inte vet jag vad man hinkar på Stureplan, men om det är sådant här rödtjut stannar jag hellre i Malmö och dricker utspädd fatöl på Möllan.

2006 Luna Beberide från Bierzo är roligare och startar ut riktigt lovande med torkade frukter i smakpaletten, tillsammans med en liten och naggande god strävhet. Rätt trevligt på druvan mencia för priset 63 kronor. Tyvärr slår smaken över i en besk och oren slutton. Riojan 2006 Ramón Bilbao Finca Valpierre är storleken större, men inte jättekul för det. Det är endimensionellt, rangligt och tämligen tråkigt med sin vaniljefärgade fatkaraktär. Visst skulle det kanske kunna fungera till middagen vi väntar fåfängt på denna afton, men det är inte ett vin jag kommer att längta efter att få återvända till.


Bortslösade sekiner på det hela taget och ett reasvep jag kunde varit utan. Jag är beredd att lämna den iberiska halvön åt sitt öde för överskådlig framtid. Men vänta nu... vad var det där vi provade till kantarellmackorna, innan Idol knockade oss sanslösa av fredagströtthet? Jo, Espings och Korkdragarens rekommendation, vita 2006 Maritávora Reserva Branco från portugisiska Douro. Det här är intresseväckande från den intrikata doften till den långa eftersmaken. Här funkar fattonerna bättre tillsammans med en skön, blommig fruktighet. Tätt, oljigt, bra syra. Längtar efter en krämig ost till sällskap. Vore riktigt kul att hälsa på igen 2011 eller 2012, då kanske eken och frukten ingått en något mer harmonisk relation.


Det bästa med långkok, förresten, är att det brukar bli ännu godare dagen efter.