Hösten 2007 var det flera av bloggkollegorna som gick igång på 2004 Ch La Tour de By. Och som de gjorde det. Det blev associationer till allt från Arne Anka till Shakespeare. En bloggare målade upp en bild som förde tankarna till Emil i Lönneberga regisserad av Sam Peckinpah...
Själv vågade jag inte prova då. Och när jag nu samlat ihop mig och är beredd på riktiga nappatag så fattar jag i vanlig ordning ingenting. De bilder som dyker upp i mitt huvud går mer ut på folkhems-bordeaux. Volvokombi från sent 70-tal, filmer som har "Loffe" Carlsson i huvudrollen. Eller möjligtvis en korrekt, stram, kompetent, lite grå men ytterst pålitlig sekreterare.
Ja, ja men hur smakar vinet då ? Jodå, inte så dumt alls faktiskt men inte gör det så värst mycket väsen av sig. Färgen, men inte doften, påminner om mina gamla Chelsea-boots. Burgundy vill jag minnas att det stod på kartongen. Oxblodsfärgat kanske ? Brunrött skulle man också kunna säga.
Doften är lite kul och påminner inte om något annat jag druckit den senaste tiden. Kul och kul förresten. Intressant är nog mera passande. Avsaknaden av frukt är påtaglig. Ett litet uns svarta vinbär kan man ana och kanske en pust körsbär. Annars är det järn, saltlakrits och stalltoner för hela slanten.
Smaken går i samma stil. Medelfyllig, bra syra och obefintlig frukt. Här finns mer järn, hockeypulver och generalsnus. Dessutom en liten dos vanilj vilket ju kan låta närmast bisarrt i sammanhanget men på något sätt så formas en fungerande helhet.
Jag gillar det här vinet och dricker det mer än gärna igen. Till oxstek med gräddig sås och kokt potatis var det ett utmärkt matvin. Fortfarande har jag svårt att förstå bloggarkollegornas reaktioner. Var verkligen min pålitliga sekreterare en skoningslös dominatrix för bara ett par år sedan ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar