Stenad igen - 2003 Chateau Feytit-Guillot

Efter ytterligare en dags arbete med fåfänga försök att färdigställa en stengärdsgård är jag åter fullständigt slut. Stenad igen skulle man kunna säga. Åtminstone är det vad jag längtar efter att bli. Väl hemma i lägenheten korkar jag beslutsamt upp en flaska som å ena sidan länge retat min nyfikenhet men som å andra sidan har potentialen att avslöja mig som en lättlurad vindilettant.

I somras besökte jag samma vinhandlare som Niklas J från Mise en bouteille och köpte dessutom samma flaska. Jag var då sugen på att prova några Bordeaux-viner och köpte ett par flaskor för runt en dansk hundring och var egentligen färdighandlad när vinhandlaren plockade en flaska av 2003 Chateau Feytit-Guillot. På något sätt fick han det att låta som om han gjorde mig en tjänst genom att låta mig köpa en flaska av detta mycket speciella vin som om det haft en större produktion och varit mer känt säkert hade... gjort ac Ch. Petrus vinmakare...Ni kan kanske räkna ut fortsättningen. Jag är utrustad med ett slags omvänd intuition som tystar allt förnuft och tvivel. Redan innan jag klivit ombord på färjan började olustkänslan att gnaga.

Med tanke på dagens arbete så borde jag ha öppnat något från Domaine le Sang de Cailloux men de flaskorna förvarades på annan plats. Nu blev det istället dags för sanningens ögonblick.

2003 Chateau Feytit-Guillot är förvånansvärt ljust i färgen med en viss dragning åt det bruna ute i kanten. Doften ger till en början inte mycket ifrån sig så vinet får en timme i karaffen. Efter en stund så öppnar det upp och bjuder på plommon, röda bär, stendamm och tobak. Inte så dumt faktiskt. Smaken förvånar mig också. Jag har i och för sig aldrig druckit något Pomerol-vin tidigare men hade väntat mig något fylligare och kraftigare. Detta är slankt, knappt medelfylligt och känns rätt enkelt. Smaken domineras av plommon, svarta vinbär och en viss, rätt trevlig, örtighet. Smaken känns lite gles och stum, eftersmaken rätt kort. Ett helt ok matvin som jag gärna blivit bjuden på. Efter att ha betalt drygt en dansk tvåhundring är jag däremot inte helt nöjd.
För den som saknar bilder kan jag meddela att bloggen nog blir bildlös ett tag. Min digitalkamera drunknade i resterna från några dåligt tömda folkölsburkar-