Surt och Sött

Precis som Trisse tillbringade jag helgen i sommarstugeland. Allt arbete som inte sköttes i höstas har haft vänligheten att övervintra och vänta på att min arbetslust skulle infinna sig. Och visst påverkas arbetslusten av försiktig vårsol, krokusar och påskliljor som börjat titta fram. Även jag började fundera på nässlor om än i suffléform men bestämde mig för att vänta.

Trisses vårkänslor ledde honom till en riesling medan jag valde 2007 Chateau Coucheroy en vit bordeaux. Färgen är ljust gul med lite gröna stick. Doften är typisk sauvignonn blanc med nässlor, krusbär och svarta vinbärsblad. Lite mineraltoner som hade kunnat få mig att gissa på riesling om det varit en blindprovning. Här finns också en viss fatton. I munnen dominerar den höga syran. Svarvinbärsbladen går igen men här finns också tydliga citrustoner. Det hela känns ok, men inte så mycket mer, tills jag svalt. Då kommer en lätt obehaglig eftersmak med plåtaktig syrlighet som inte alls är kul, en sensation som förstärks med stigande tempratur. Ett hyggligt vardagsvin men inget jag kommer att återvända till. Ska jag dricka vit bordeaux lägger jag hellre på några tior och köper en Chateau de Rochemorin nästa gång.

På baksidesetiketten står att vinet passar till "lightly sauced seafood preparations". Lightly sauced var också det tillstånd jag hoppades att vinet skulle hjälpa mig att uppnå. Här kom dock plåtsmaken imellan och en 2001 Bacalhoa Moscatel de Setubal fick rycka in. Vinet har en vacker bärnstensfärg. Doften är mycket aromatisk och julig. Den domineras av torkad frukt; aprikoser, sviskon och russin. Jag hittar också lite apelsinskal och bräntsocker. Smaken är druvig som nästan alla muskatviner jag druckit. De flesta av aromerna går igen i smaken med jag hittar också en mycket tydligt inslag av kanel. Väldigt gott och trevligt att sitta och suga på. Mot slutet finns ett litet men ändå tydligt alkoholgenomslag. Något som smakerna nästan, men inte riktigt fullt ut, förmår att dölja.