L'heure bleue

Det är fredagseftermiddag. Man kommer hem från en arbetsvecka som präglats av huvudvärk och yrsel - måhända på grund av att synfältet förvirrats av ett spräckt och nödtorftigt hoptejpat glasöga. Man sätter sig i soffan, pustar ut. Man slöstirrar ut genom fönstret, ser de snötyngda molnen som skänker ett blåvitt ljus åt världen. MSÄ påpekar att det är heure bleu, så sant som det är sagt. Medan hon fixar en strawberry daiquiri skruvar jag korken av ännu en sauvignon blanc från Palliser Estate. Tillbaka till soffan.

Vinet är blekt gulgrönt i färgen och grönt också i den aromatiska doften. Jag drar in alltihop i näsan, likt en ivrig partysnortare - jodå, det är lika somrigt och inbjudande som sist. Nässlorna, krusbären, lite melon där på kanten. Första klunken: en lite överraskande, torr mineralton och en grapefruktbeska i eftersmaken jag inte riktigt kan erinra mig från senaste mötet, men som inte på något sätt förstör upplevelsen. Det gör däremot den isande smärta den skafferisvala drycken orsakar i den nyligen lagade hörntanden. Helvetes jävlar, ska alla dessa besvär aldrig få ett slut!?! Hur svårt ska det behöva vara att få relaxa med ett glas vin i skymningen!?!

Nu måste jag ringa den där rånaren till tandläkare och få honom att gå med på att han behandlat min stackars tand fel. Det slutar väl med att jag får pröjsa för en rotfyllning, med det oerhörda flyt jag haft på sista tiden.