2006 Rocca di Montemassi Le Focaie

Enligt råden i Värdinnans ABC ska man inte korka upp och bjuda på ett vin man inhandlat samma dag. (Frågorna hopa sig vid läsningen: fanns Systemet 1930? Och visst var det väl motbok som gällde? Hur många buteljer bordeaux respektive champagne kunde man tjacka loss per hushåll och månad? Där har vi helt andra bekymmer att hantera än nuförtiden, när den största våndan drabbar konsumenten vid släpp av begränsade mängder av eftertraktade märken och årgångar.)

Alltså, drick inte vinet samma dag du bär hem det. Nej, en vecka i förväg rekommenderas, så det får vila. Eventuell bottensats som rörts upp ska hinna sjunka till botten igen. Om det är rödvin ska flaskorna ligga i matsalen ett par tre dagar innan festen, så att de får den rätta rumstemperaturen (18 grader). "Att, som ofta är fallet, när man för sent tänkt på vinets temperatur, linda om rödbinsbuteljerna en varm handduk eller doppa ned dem i varmt vatten, är absolut förkastligt."

Ajaj, där har man stundom brustit i förutseende och respekt för den delikata druvsaften. Det har förekommit att jag haft varmt vatten i vinhinken, för att få upp den källarkalla rödtjutstemperaturen kulna vinterkvällar då törsten gjort sig påmind. Och omvänt - vilket är vanligare - har jag lagt det vita vinet i frysen för snabbkylning. Detta helgerån nämns inte i Värdinnans ABC, men måste väl vara likaledes förkastligt.

Fredagskvällens vin var just ett sådant som inhandlats precis före middagen det skulle serveras till. Vi skulle äta lasagne och det fanns inget italienskt rött på lager. Valet föll på oktobernyheten 2006 Rocca di Montemassi Le Focaie (2523), som fått fyra fyrar i GP och full pott i Aftonbladet, som kallar det ett säkert kort. Fagerström i Sydis är mer njugg och delar bara ut två hästar, medan Kronstam inte har med det i sin oktobertabell.

Jag har läst de positiva omdömena, vilket - tillsammans med vetskapen om att vinet inte fått acklimatisera sig i lugn och ro - gör mig vaksam. Här gäller det att inte tycka om vinet bara för att andra gör det! Objektiviteten i högsätet!

Alltså finner jag en till en början en ganska påträngande fatdoft, som döljer det mesta av frukten som finns därunder. Smaken - ja, helt OK men inget som får mig att brista ut i lovsång där jag pysslar i köket. Men om jag ska vara ärlig blir jag alltmer vänligt inställd ju längre kvällen lider och nivån i flaskan sjunker. Ett vin som har tillräckligt med stuns och volym för att man ska vilja ha mer, och som fungerar bättre med den smakrika lasagnen än på egen hand. Ekdoften och fatsmaken sjunker undan och frukten blir mer framträdande. Ett varmt och inbjudande vin, med en kryddig eftersmak som lever ett bra tag. Förmodligen inget vin jag kommer att välja så värst ofta, men som jag hoppas jag kommer ihåg någon gång när det är bjudning på gång. Säkert kort var ordet.

Jag skulle inte bli förvånad om Rocca di Montemassi kommer att återfinnas på listor över årets mest prisvärda viner vad det lider.