Den svenska vinbloggosfären domineras för stunden helt av gårdagens Bordeaux-släpp. För min del kändes det väldigt enkelt att stå över. Visst hade det känts bra att ha några flaskor från den omtalade årgången 2005 på lager men det finns för mycket annat intressant att lägga det krympande överskottet på, både inom och utom vinvärlden. Samtidigt måste jag erkänna att jag vid det magiska 10-slaget befann på parkeringen utanför ett av Skånes mindre systembolag. Inte för att försöka komma över några av de hett eftertraktade buteljerna utan bara för att se vad som hände och möjligtvis testa min impulskontroll. Två minuter i tio bestod kön av en person som bedömd utifrån mina förutfattade meningar nog inte var någon potentiell Bordeaux-kund. Jag körde därifrån rätt nöjd över att det gått så enkelt att stå emot trots att alla möjligheter fanns.
Gårdagskvällen blev lika vinlös som förmiddagen men i kväll dracks en 05:a. Inte från Bordeaux men väl från Rhone. Vinet 2005 Domaine Garcin Lirac var en gåva från Trisse.
Mina kunskaper om Lirac inskränker sig till att det ligger i södra Rhone, granne med Chateuneuf-du- Pape och att man använder sig av i stort sett samma druvor. Kvällens vin är gjort påGrenache, Mourvedre och Syrah. Proportionerna anges inte
Trots en halvtimme på karaff och lite omhällning så gav vinet inte så mycket doft eller smak ifrån sig. Så istället för att sniffa och smaka betraktade jag vinet. Det är lite ljusare och mer genomskinligt än förväntat. Klarrött. Efter ytterligare en halvtimmes väntan kändes vinet lite mer inbjudande. Doften är friskt bärigt blandsaftig. Jag hittar även lite lakrits och en mild kryddighet. Smaken är också friskt syrlig men frukten något klen. Fin kryddighet mer lakrits och lite choklad. Slutet lite kort och stumt med en del kärvhet.
Domaine Garcin Lirac är inte på något sätt ett stort eller märkvärdigt vin men det gjorde kvällens middag på färsbiffar, marinerade grönsaker och sallad till en riktigt angenäm upplevelse. Vinets friskhet gör att det väldigt matvänligt och det är mindre mulligt än många andra sydrhonare. Ett vin med hög drickbarhetsfaktor, väl hög skulle man kanske kunna säga för nivån i flaskan blev väl låg. Om jag haft utrymme för lagring och druckit vin dagligen skulle jag mycket gärna haft en uppsättning av enkla med goda vardagsviner som detta
Esping! Det där var ju ett impulsköp på Irma efter vår sittning på Brew Pub. Nu när jag förlett dig att prova det kan jag ta mig an den flaska jag har på lut, kanske hade den rent av funkat till hjortfärsbiffarna i söndags
SvaraRaderaOch vilken karaktärsfasthet, att vara på plats men att avstå från möjligheten. Nu undrar jag, den där kunden som stod och hängde på låset, handlade han månne en halvflaska med en båt på istället för Bordeaux 2005?
SvaraRaderaTrisse, Tack än en gång för flaskan. Till hjortfärsbiffar hade den varit utmärkt. Kunden var inte en han utan en hon och jag vet inte vad damen handlade. Kanske något sött om vi nu ska fortsätta på den inslagna fördomsfulla vägen med. Men vem vet, kanske var damen en excentrisk godsägare med marker runt söderåsen som beställde Bordeaux och Bourgogne lådvis.
SvaraRaderaEsping! Det är riktigt, vi måste hela tiden vara på vakt mot fördomarna. Jag såg framför mig en man - det var en dam. Vi tänker vin med viss sötma, det kan mycket väl vara mulliga bourgogne-viner som står på hennes vinlista. De är ju också, enligt Värdinnans ABC, hettande och förrädiska
SvaraRadera