2006 Castello del Poggio

Nej, det blev inget OS-guld och därmed inget tillfälle att korka upp något bubbel. Istället en slö söndagseftermiddag framför tv:n med avslutningsceremoni och - så småningom - Bo Hagströms Solens mat. Vanligtvis välunderrättad källa gör gällande att sagde Bo är en manschauvinistisk svinpäls, men hans strövtåg i Italiens mer undanskymda räjonger får det alltid att vattnas i munnen på mig. De program jag sett på senaste tiden handlar nästan uteslutande om kvinnor som driver olika rörelser med kulinarisk anknytning. Den här gången hälsar han på mor och dotter någonstans i Toscana, ett strävsamt par som driver en agricultura och är i stort sett självförsörjande på grönsaker, kött, olja och vin. Vinodlingen baseras på lokala druvor, föga kända utanför det närmaste grannskapet. Först var besökarna på cantinan skeptiska - och damerna gör också klassisk chianti på sangoviese för att anpassa sig till marknadens krav - men nu har deras mer speciella viner även de blivit en försäljningsframgång.

Modern botaniserar bland grönsakerna, kelar med en favoritkanin som snart ska halstras i den vedeldade ugn där det mesta av maten lagas till och utbrister gång på gång i ett uttryck som översätts med: "Naturen - det är grejer det!". Det framgick inte om de båda kvinnorna känner till slow food-rörelsen, men de lever och verkar verkligen i dess anda som så många av de kvinnor Hagström letar upp.

Vi äter spaghetti med köttfärssås och dricker en barbera från Piemonte, 2006 Castello del Poggio (nr 96316). En trevlig bekantskap, som ett flertal andra bloggare - bland annat Finare Vinare - har rapporterat om. Jag hade inte tid att lufta så länge, men hällde vinet i en skål medan såsen puttrade och pastan koktes. Möttes sedan av kryddiga dofter och ett saftigt vin som smakade av körsbär, lingon, hallon och lakrits. Mycket vin för pengarna och alldeles utmärkt till maten, sammantaget är det läge att bunkra upp med några flaskor till att ha i beredskap inför hösten.

Så en rättelse: jag skrev för ett tag sedan att Monti Garbi 2004 eventuellt går att hitta fortfarande, men det var ju förstås alldeles fel. Istället får man vara glad om man hittar några 2005:or, ty 2006:an har redan kommit på Bolagets hyllor. Dessa årgångar vet jag inget om, däremot att de futtigt få flaskor av 2004:an som är kvar i källaren ska vårdas ömt. Och att tiden går väldigt fort.