KulTur & Retur

Vägkrogen är ett misskrediterat begrepp i våra trakter - oftast med rätta. Nästan alltid är det ett ställe där den sugne kan få en sladdrig pizza med strimlad burkskinka, kanske en härbryggd Tuborg Guld och inte så mycket mer. Eller så är det de anrika gamla gästgiverierna - som ibland lever mer just på sin anrikhet än på ett gott kök - man frestas stanna till vid.

Men det finns mer. I den rika undervegetation som göds av en matglad lokalbefolkning och en växande ström turister har det växt fram en flora av rara matställen. Gärna på undanskymda platser, i udda lokaliteter och drivna av folk som trott tillräckligt på en idé för att våga satsa på den: en gård nånstans på Österlen, där ägarparet gräddar pizzor för brinnande livet i sin vedugn åt tillströmmande gäster från när och fjärran. Eller en gammal kringbyggd gård i Billeberga, belamrad med allsköns bric-à-brac, där man kan få en gastronomisk upplevelse i den något högre skolan och prisklassen (i alla fall var det så för några år sedan). I Skälderviken äter man gott och i avslappnad miljö - i alla fall om servitören inte är för stressad på grund av överbelastning - på Restaurang Carl Fredrik.

Och så, i Röstångas gamla nerlagda stationshus, har vi nu - via tåg från Malmö och buss till Svalöv - hittat Restaurang KulTur & Retur. Ja, Esping har känt till stället länge, och dyker upp i Svalöv tillsammans med Herr K för vidare färd genom ett böljande jordbrukslandskap mot Söderåsens fot. Från nordväst kommer också MSÄ inrullande i byn och från de djupa skogarna materialiseras P & F, barnlediga för kvällen. Annars går det bra att ta ungarna, farmor eller indiepop-kusinen på besök med sig hit. I bottenvåningen finns det en barlokal med scen för live-band och ett rum fyllt av leksaker för den som tröttnat på att sitta med vid borden på ovanvåningen. Det är varmt, trångt, rörigt och på det hela taget gemytligt muntert. Inredningen består av loppisfynd - här finns alla de där orangeblommiga dukarna, pinnstolarna och prylarna som rensats ut från 70-talshemmen på bygden. I köket är det full rulle och man får försöka beställa av någon som verkar ha som uppgift att servera. Men det går bra och till slut kommer det mat, öl och vin på bordet.

En restaurang kan charma med olika gimmicks och attiraljer, men det som avgör om den ska överleva är till sist bara en sak: maten. Och här är den både god, riklig och rimlig i pris. Jag väljer det grillade lammet, som kommer på tallriken i strimlad form tillsammans med pestoris.
Köttet är saftigt och mört, generöst med melon, druvor och grönsaker till känns fräscht i värmen. Andra i sällskapet väljer den grillade tonfisken, den mixade grilltallriken eller hamburgaren med tillbehör. Ingen fryner på näsan eller verkar i övrigt missnöjd.
Fastän vi egentligen är mätta beställer alla en efterrätt. Här finns det brownie med glass, limepaj och cheesecake att välja på. Jag tar limepaj och tycker den är uppfriskande, medan några tycker den är i syrligaste laget. Herr K får jackpot: den redan väl tilltagna biten cheesecake på hans tallrik har uppenbarligen bedömts som för snålt tilltagen och man har därför lagt till en extrabit - sammantaget en jätteportion och dessutom av allt att döma mycket välsmakande då den slukas i ett jehu.

Drickat är inte så mycket att hänga i de kulörta plastdraperierna. Jag dricker av ställets flasköl och väljer dumt nog en härbryggd och tämligen menlös Kaltenberg från Krönlein-bryggeriet framför den tjeckiska Litovel som borde varit det självklara valet. Men det fick mig inte på något sätt att deppa ihop - måltiden var förnämlig och den familjära stämningen förhöjde förnöjsamheten åtskilligt.