...är stor och rättmätig. Han vrålar ut sin besvikelse efter att ha blivit bortdömd, han går runt i brottningsarenan som en frustrerad tjur. Alla andra är också upprörda, skriker och fäktar med armarna. När Abrahamian passerar skyltflickan – som sitter i sin vita dräkt på en stol och väntar – reser hon sig upp, höjer skylten och börjar värdigt skrida efter den ursinnige mannen. Hon har gått före honom in på arenan, aviserande den svenske brottarens ankomst. Hennes instruktion är att följa honom ut på samma sätt och det gör hon nu. I OS har man sina turer. Här, säger skylten, tågar Abrahamian ut. Fast det gör han inte: han går en bit, han slår med armarna, han vänder om och går mot domarbordet. Skyltflickan stannar upp, vänder sig halvhjärtat om med skylten och blir stående. Vart ska han egentligen ta vägen? Allt är upplöst i kaos. Det är ingen ordning på idrotten. Det är som en scen hämtad ur Asterix på Olympiaden.
Vad detta har med vin att göra? Inte mycket - alkohol och sport hör naturligtvis inte ihop. Möjligtvis kan man fundera på om Abrahamian skulle behöva ett glas kraftigt rödvin för att få ner blodtrycket. Man kan även grubbla över hur det ska gå för de 20 000 flaskor av det kinesiska rödtjutet Draksäl som Systemet tydligen tjackat upp sig på inför OS-starten. Det finns gott om det kvar i butikerna. Anders Fagerström i Sydis talar om doft av pjäxa och snipig syra, men ger en svag rekommendation att testa. Det lär jag inte göra. Kanske en bättre idé att ha en flaska av det där indiska bubblet Joie redo om Lassi Karonen övervinner sin förkylning och ror hem ett guld? Nej, den tycks ha sålt slut redan. Då får det väl bli prosecco, som vanligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar