Esping i farten ånyo:
Igår blev jag vådligt sugen på nebbiolo, helst mogen sådan. Bara en flaska Barbaresco i gömmorna men också två flaskor av Giribaldis 2001 Nebbiolo D’Alba. Sista paret ut från en låda som inköptes under slutskedet av en vinfestival i Helsingör för några år sedan. Jag har märkt att det ofta funkar att lägga ett skambud precis innan vinhandlaren ska börja kånka ut lådorna. Jag vill minnas att jag betalade under en dansk hundring styck.
Från karaffen spred sig en intensiv väldoft som är så typisk för nebbiolo. Jag varken kan eller vill plocka ut enskilda komponenter utan konstaterar bara att det doftar väldigt, väldigt gott och mycket. Vid dekanteringen blir det rätt mycket rester kvar i flaskan. De får mig att tänka på en grillplats strax efter ett skyfall.
När vinet kommit i glaset hiar det sig lite. Det är genomskinligt, tegelrött med lite brunt i kanterna. Doften påminner mig nu om engelsk piptobak. Inga rosor men däremot nypon, hallon, katrinplommon och russin.
I munnen känns vinet rätt slankt. Initialt katrinplommon, sedan bärfrukt och ett långt russinmättat slut. Trots det sötman från de torkade frukterna känns vinet friskt med det mesta av syran intakt liksom en del strävhet. Riktigt bra nebbiolo och jag önskar åter igen att jag hade en låda till, inte bara en ensam flaska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar