Jajamän, Steinschaden - den där billiga halvtorra österrikiska grüner veltliner/chardonnay-blandningen - satt som en smäck efter en varm dag i renoveringstagen. Gott till grillad grön sparris i det fria. Ett litet glas bara, det som blivit över sedan dagen innan, det var ganska lagom.Till fläskkotletterna, zucchinin och tzatzikin blev det en verdicchio från kooperativet Moncaro i Marche: Verde Ca' Ruptae Verdicchio dei Castelli di Jesi. Ett gästspel bland Bolagets tillfälligheter för några år sedan, sedermera prisnedsatt till en mycket rimlig peng. Har klarat sig bra i källaren. På uteplatsen fick aromerna från vinet skarp konkurrens från alla andra dofter som smög fram i kvällningen, men visst fanns där mjuka och blommiga toner av melon och honung. I smaken är det mer avrundat nu än vad jag minns det från tidigare, men här finns kvar en tydlig syra och ett litet kärvt bett som funkar till smakrik mat. Inget stort eller märkvärdigt vin, men gjort med omsorg: ett sådant vin man kan tänka sig att korka upp till enkel sommarmat och gärna då något ljust kött från grillen. Nu är det nästan slut på lagret, tyvärr, och utsikten att fylla på med nya årgångar tycks liten. Eventuellt kan sista flaskan sparas till nästa år för att se om den fixar mer lagring.
Marinadbloggen: olja, Crema di Balsamico, vitpeppar, honung, vinäger smaksatt med citron samt salvia och lagerblad stött i mortel med lite olja. Zucchinin bara vänd i lite olja innan grillningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar